Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den mest flyktiga och lekande produkt, att konstnären endast för priset af en
djup rörelse, al eu själsuppoffring köper dessa lyckliga ögonblick af ett lätt och
inspi-reradt arbete. Inspiration! är denna icke lifvet sjelf, som förtär sig och återgår till
sitt gudomliga ursprung? Men den lättsinniga allmänheten ser uti konstnärens arbete
ofta intet annat än ett lekverk, gjordt för dess tidsfördrif. Må vi ej längre störa
stillheten i denna sista tillflyktsort; må vi vörda dödens majestät/
”farväl då, goda Adam! farväl, du kära medtiiflare. Mottag genom min röst
afskedsorden från de medbroder som älskade dig så uppriktigt. Du elTerlemnar minnet
af harmoniska toner, af en älskvärd själ, ett känslofullt och ädelt hjerta.”
Underrättelser från In- och Utlandet.
Andet’ i Strade Ila.
I delta lilla sångardrama — som visserligen blott innebär outvecklade embryoner
till en dramatisk handling — har Ander gjort sig till uppgift att realisera idealet af en
akta kouslnärsnalur, som med den klingande lyran i handen, med blicken öppen för allt
skönt och ädelt vandrar genom vcrlden, endast ledd af sin inspiration, endast värnad
af sin säng, It v a ra f hvarje lon återspeglar den poesi som utgör hans lifselement. Att
denna bild lyckats Ander, lillkänuagifver ej blott en sällsynt konst, utan ock en mer
än vanligt reH och uppböjd uppfattning af konstnärskapets betydelse. Man kan ej
ser-skildi tala om hans sång och spel: båda sammanverka i oupplöslig förening och gifva
)ians hela framställning en serenitet, hvars förenande med en kraftfull manlighet vittnar
om den riktigaste estetiska takt.
Hans tre hufvudmomenler i operan, Ii vilka såsom kompositioner betraktade ej äro
utmärkta, gifvas med olika karakteristisk färg: Salvatorssången underhåller genom sin
dramatiska naiva liflighet; uti Ilalia-visnn lyfter sig känslan till inspiration, och här är
det som hans väldiga stämmas kraft förenar sig med uttryckets till hänförande
verkningar; i hymnen andas hans toner en mild kontemplation, som efter hand stegras till
glödande religiös känsla, hvars slutliga seger Öfver det ondA sångaren skildrar med
lefvandc sanning. 4
Anders framställning af Stradclla väcker samma hänförelse nu som för ett år
sedan; deu andra af ofvaunämnda sånger måste han sjuuga da capo.
Leonoras parti gafs af fröken Wcstersirand med mycken finhet och takt; sin aria
i andra aklen sjunger hon med verklig virtuositet. Hr Waliu (Malvolio) har i
Stra-della äfvensom förut i Martha (vid hvars sednaste representation han framropades)
synnerligen utmärkt sig genom en lyckligt genomförd komik; i Barbarinos rol, som af
Bademacher förr gafs så förträffligt, återfann man hr Lundbergh, som förljcnar beröm
• •
för det han ej försmår all efterbilda goda monster. Afven hans maskering var ganska
lyckad; endast kunde man i duon anmärka en alltför stor rytmisk frihet. För öfrigt
borde de båda banditerna träffa bestämdare Öfverenskommelse angående sin dans under
bacchanalen. — Hr Uddman uppbär Bassis parti gauska berömvärdt och bar isyuuerhct
i första finalet lyckliga momenter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
