Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 24.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
7 Juni.
Kongl. Operan.
Wilhelm Te II.
Rossini yttrade år 1836 i Frankfurt, när man frågade honom hvarföre han ned*
lagt sin penna: "den italienska musiken behagar mig ej mera; skrifva fransk musik
vill jag icke, oeh skrifva tysk kan jag icke". Historien förmäler ingenting vidare ^
dock skulle han kunnat tillägga: "med undantag nf det verk, hvarmed jag år 1829
afslulade min sceniska bana". Ty i sanning är Telt en blandning af alla tre stilarne;
men en oupplöslig blandning, en lullkomlig amalgamation, ej en sammanställning af
isolerade intressanta drag till ett brokigt, om än genialiskt helt af bloll formell enhet.
De tre gudaslämmorna ega hvar för sig ett behag, mäktigt nog att hänföra veriden,
men de bafva aldrig velat sammanstämma, och deras tillbedjare ha oRn nog på lif och
död bekrigat hvarandra. Rossini har ock ej försökt all förena dem i en harmoni;
hvaruli en hvar bibehölle sin beslämdt utpreglade individualitet; handhar sammansmält
dem till cn enda stämma, hvari de skarpare dragen uppgå i hvarandra och endast
igenkännas såsom karakteristiska nyanser, hvilka lifva koloriten, nian alt slöra enheten.
Det italiensk« elementet ingår jemförelsevis minst häruti; del franska mest, nem*
ligen det modernt franska. Rossini har här sammanträffat med Auber på del fait;1
som denne med så slor framgång beträdde i sin "Stumma". Genom det tyska
elementet har den italienske mästaren stundom uppnått den stora operastilens lyftning,
hvilket mera sällan lyckades hans exklusivt fransvske medtäflarc, som också för alltid
återvände till den komiska operetten, en sfer hvaruli ingen samtida upphunnit honom.
Vi behöfva väl ej tillagga att detta allt gäller om operans bättre del, synnerligast
de båda första akterna.
Går man närmare och kastar en blick pä operans serskilda beståndsdelar, så fin»
ner man i första rummet körer, som i anläggning, uppfinning, koloritens friskhet och
behag äro alt räkna bland de bästa del lyriska dramat har att Uppvisa, samt flera
förträffliga ensembler. De flesta numren ega en god, många en mästerlig faktur.
Kan-tiienan eger den outtömliga rikedom och naturfriskhet, som man kunde vänta af
melodiens konung, och den dramatiska effekten är sällan, den sceniska aldrig förfelad.
Man må väl prisa del verk, hos hvilket man i första rummet märker förtjensterna,
och i det andra bristerna. Man kan hos denna opera emellertid anmärka frånvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
