Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
21 JHuni.
Biografisk skizz samt analys af hans verk.
(Forts från N:o 24.)
Auber forfar härvid efler följande maximer.
De stora ensemblerna och finalerna är det, som isynnerhet pröfva mästarens
konst. Här sammanfattar han till en afdelning de strofer i texten, som tillhöra en och
• • • / | • t ,
samma sitnation och känslokrets. För livarje sådan afdeltting fastställer han en med
uttrycket analog takt-, tempo- och grundtonart, och sålunda uppstå hnfvudramnrne.
Dernäst anbringar han inom en sådan ram de serskilda dragen, väl ordnade och
grupperade. Han följer, vid anbringandet af dessa motiver, såsom hvarje
tänkande tonsättare, de serskilda kanslovtlringarnes uttryck, men icke i en minutiös
ord-deklamation, utan nästan alltid i den koncentrerade bilden af en karakteristisk melodi,
såsom de gamla italienska mästarne, sedan äfven tyskarne med Mozart i spetsen, och
likaledes de äldre franska tonsnltarne halva gjort.
Inom en sådan ram framstår en enhet i ganska tydliga och skarpa konturer, och
blir genast falliig, äfven för den helt och hållet olärde åhöraren. Härtill bidrager
mycket anbringandet af del hufvudmoliv som man återfinner i början, i midlen och vid
slutet. Deremellan inflätar han dessa smärre perioder såsom bestämdt och symmetriskt
ordnade bimoliver. ’
Dessa biperioder, som uppträda jemte hufvudmotivet, bildas utaf de smärre
vers-partierna och personernas olika biföreställningar. Dessa småperioder bildar Auber,
likasom de flesta goda komponister, till ett helt genom alt gifva orkestern en enkelt
konstruerad melodi, i hvilken han låter sångarne mera deklamntoriskt än sjeifständigt
melodiskt infläta de korta och ofta isolerade talsatserna. Skulle han med en serskild
melodi följa hvarje liten talsats, så skulle en fragmentarisk och formlös musik
uppkomma. Men genom ofvannämde behandlingssätt erhåller han ett behagligt och läU
öfverskådligt helt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
