Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trompetstölar utanför scenen. En officer inträder i spetsen för storvisirens lifvakt
och förkunnar att elt pris of lie tusen zechiner är satl på en viss lösdrifvares
buf-vud. Den okände märker att del gäller honom sjelf, hvilket ej heller undgår deu
uppmärksamma Zoloe. Folk och soldater aftrada, de sednare lör alt äfveu på andra
stallen uppläsa kungörelsen. Zoloe, ensam med den okände, antyder för honom genom
tecken all han lärer vara den eftersökte, hvilket hau ock erkänner, tion erbjuder
honom sin boning till skydd, oaktadi hon dcrigenoui vågar sitt lif. Den okände
samtycker ändlligeu och hon söker bringa honom utom sladsinurarne. Öfverallt finner
hon vakt. Faran stiger; bälvande vinkar Zoloe ål honom att dölja sig i en
närbe-lägeu bananaslund. Hela platsen uppfylles. folk, bayaderer, Olifur och hans svit
uppträda. Finalet börjar. I oläglig lid erhåller Olifur en firman som utnämner honom
till storvisir. Motsträfvigl afgår han, sedan han åt sin tillbedda räckt en guldstickad
slöja, som hon fäster i sina loekar. Förslutet vinkar hon åt den okände att smyga
i baldakinen, döljer honom med slöjan och lar plats framför honom. Porten öppnas
och dansande bayaderer omgifva baldakinen. -« •
Uti andra akten återfinna vi den okände i Zoloes hydda. Han är utmattad af
hunger. Hon eger olyckligtvis inga lifsmtdel; hon vill ut och sälja sina dyrbarheter,
hvilket han förbjuder henne. Hoa går likafullt och återvänder med Ninka och Fatme,
som bära korgar med iirsmedel. Förtjust af Zoloes trohet, vill den bland menniskorna
ofta svikne guden likväl salta den älskliga tärnan på det hårdaste prol: han vill se
om hennes trohet äfven kan besegra förakt och håu. Under det han anlitar bägaren
börjar han skalkas med den lättsinniga Ninka. Han prisar hennes sång och Fatmes
dans, med hvilken Zoloe inlåter sig i en itrig täflan. Men guden mörker knappt
Zoloes zefirsteg och beundrar Falmes språng. Den godsinta Ninka gör slut på
bedröf-veisen genom att nflägsna sig med Fatme. .
Rörd vill han nu öppna sitt hjerla för den sorgsna, då i detsamma höras
slag pä dörren. Olifur ropar utanför: "låt opp, den tionde timman är slagen 1*
äfven i dödsfarans ögonblick vill hon icke öfvergifva den älskade; hon ber så länge
till dess han beslutar sig till att genom en sidodörr nedstiga i ett trångt hvalf. De
utanför väntande bii otåliga och nedbryta hyddans bakvägg. De veta att deu okände
döljer sig här. Hon förråder ingenting, men derför skall hon ock genast brännas
lef-vande. AT hyddans ruiner uppreses genast ett bål hvilket Zoloe måste bestiga. I
detsamma hör man åskslag och töcken uppstiga or djupet. Deii befalhafvande officeren
hör och ser ingenting och befaller antända bålet. Man lyder. Träverket brinner;
häftigare dundrar åskan, blixtar genomkorsa töcknet. Zoloe, omgifven af flammor, är
i ’begrepp alL sjunka, då plötsligen B rama i all sin herrlighet slår vid hennes sida
och omfattar henne. Den otrogne officeren tror knappt sina ögon och frågar hvad
detta skall betyda? då lilikännager sig Brama^och förklarar att lian otkoral den sköna
trogna Zoloe liU sin brud. Alla kasta sig till jorden, töcknet försvinner och längst
borta vid horisonten skimrar paradisets heliga ljus. Derefter sväfvar Branta med sin
brud bort till sin himmelska boning. *
Tillägga vi nu all sången till denna dikt är högst elegant och dansen bländande,
så kan mau bilda sig ett ytligt begrepp om verkan af delta arbete, om hvars musik vi
blott vilja yttra elt par ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
