Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma ögonblick då förmätningen skall firas, försvinner hon i luften med ett kort
glädjerop.
Till feernas rike komma vi i femte nkten. Zeila är åter i delta paradis, men
längtar tillbaka till jorden och till sin älskade. Fé-droltningen lofvar att uppfylla hennes
första öuskan. Då ber hon att få afsäga sig odödligheten och åter bli en jordisk qviuna.
Under det feernas kör sjunger henne ett farväl, återvänder hon till Albert, och man
ser nu nedsväfvandet till jorden och färden på Rhen med bergen och städerna på
stränderna ända till Köln, der hon återförenas med Albert.
Scenernas sammanställning är så omvexlande, frisk och öfverskådlig, ulan alltlör
vidlyftigt utförande af bipartierna, att man gerna förbiser ett par små osannolikheler.
Det är icke illa, alt operadiklaren ej utmålar detaljerna allllor utförligt, hvilket man
också visserligen icke kan förebrå fransmännen, och Scribe aldi aminst. Tonsättaren,
för hvilken sålunda allting väl lörberedls, har ock ej underlåtit att gilva en högst
intressant underhållningsmusik, soin onekligen hör till dc bästa arbeten den lättare
franska operan bar att uppvisa. (Forts.)
Eu ny-upptäckt svensk komponist.
Hela verlden, d. v. s. hela den musikälskandc Stockholms-verlden känner sedan
åtskilliga år en hedersman vid namn J. iV. Ahlström, skicklig orkester-anförare,
skicklig pianist, skicklig organist och ofta ganska lycklig komponist: lycklig dessutom
i ett annat afseende, neml. så till vida som han hittills veterligen icke haft någon
namne, med hvilken han kunnat förblandas. En sådan lycka må icke ringa skattas,
ty det är alltid förargligt när två eller flere i samma genre arbetande konstuärer
med lika namn samtidigt linnas till: denna omständighet ger ofta anledning till
jemfo-relser, som, serdeles i våra kotteritider, för de resp. namninnehafvnrne icke alltid äro
de angenämaste. For slikt obehag har, som sngdt, vännen Ahlström hittills icke varit
utsatt, utan har han, likasom Preussarnes gamle Fritz, rättvisligen kunnat stoltsera
med vedernamnet : Ve// Endttr. Alt han också sjclf så trott bevisas deraf all han i
sitt utgifna lilla lexikon öfver svenska komponister icke omtalat någon sin namne, och
alt afven vi andra varit af samma tro bevisas deraf alt någon anmärkning mot slikt
uteslutande icke, så vidt bekant är, ägt rum, så att i delta hänseende hittills allt gått
sin gilla gång, till ömsesidig ostörd belåtenhet och hugnad. Dock . . .
"man ingen lycksalig skall prisa
Förrän han är lagd i sin graf”,
O 0 7
siiger, efter en bland forntidens vise, en svensk skald ; och sanningen häraf har äfven vår
Ahlström helt nyligen fäll erfara. Ty sc! en utländsk lärd, herr doktor Julius
Schladebachi hvilken ”unter Milwiikung von I):r Fr. Lis31, H. Marschncr, C. G.
Fieissiger, L. S/johr etc.", med mycken pomp och stål i Dresden utger ett nytt
"Uni-versal-Lexicon der Tonkunsl", har upptäckt och i 2:dra häftet af sagde praktverk, pag.
100, gjort den musikaliska verlden bekant med en annan "J. N. Ahlström”, om hvilken
formåles att han varit "svensk komponist under sednare hälften af förra århundradet,
kamrerure och organist i Stockholm, äfven hofpianist och d. v. Kronprinsens lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
