Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lysande framgång som denna opera fann i Tyskland, kunde emellertid ej blifva
varaktig som i Paris, emedan pjesen fordrar utmärkta lyriska skådespelare och
egentligen är ett lustspel med sång.
Vårtiden 1839 förkunnade pariserjurnalerna ett nvlt verk af vår mästare, under
titeln: La socur des fécs, opera i fem akter. Operan gick också snart derefter i scen
uti Paris, men ej under den ursprungliga, utan under den nya titeln: Le luc des fées•
Detta verk har ej blott i Paris, ulan i nästan hela den civiliserade verlden gjort stor
lycka, hvartill visserligen äfven den praktfulla och fantastiska utstyrseln i sin mån
bidragit. Musiken är högst karakteristisk, spirituell, melodisk, effektfull, med ett ord,
ett verkligt mästerstycke.
Fabeln, hemtad från en tysk saga, passar förträffligt till operasujet. Denharjcmt
så många förnuftiga tankar som en opera kan vidlåla utan atl minska del behöriga
utrymmet för väl grupperade effekt- och öfriga accessoirparlier. Fabelns innehåll är i
korthet följande:
En hop studenter har i Harzbergen kommit på villospår och anländer till en sjö,
nemligen sjelfva feernas sjö. såsom en herde underrättar dem. De fortsätta sin
vandring för alt finna en utväg; blott en af dem, Albert, stannar qvar och ser Irån en
håla, der han dolt sig, eu skara teer anlända genom luften. En af dem, Zeila,
sjunger om en slöja, feernas talisman : förloras den, sä äro de blott vanliga dödliga.
Under det Zeila jemte de öiriga badar i sjön, bortsnappar Albert hennes slöja.
Studeu-terna återkomma och taga med sig med molslrufvande Albert. Zeila, som med
välbehag betraktat honom, saknar sin slöja, och måste etter fruktlöst sökande qvarstanna
såsom en vanlig dödlig tärna, under del hennes väninnor flyga sina färde.
1 andra akten spelar handlingen i ett värdshus vid landsvägen till Köln. Marga*
retha, värdinnan, ämnar följande dagen gifta sig med Albert; då synes Zeila, halft
lör-frusen och uthungrad, ber om föda och nattqvarlrr samt upplages såsom tjcnslflicka.
Albert inträder, får se henne, svär henne evig kärlek, lösgör sig från Margaretha,
lånar, lör att betala sin skuld till henne, en summa af eu jude ocii drager åstad med
Zeila, till stor förtrytelse för grefvc Rudolf, godsherren, som likaledes förälskat sig i
den fordna feen.
Tredje akten lör oss till Alberts vindsrum, der det lyckliga paret tagit sin bostad;
han studerar, hon broderar. Derifrån nedstiga vi till stora torget i Köln, der
kröuings-fästeu firas med stor pomp och ståt. Rudolf, som af juden köpt Alberts förskrifning,
kominer nu och. fordrar betalning; Albert kan icke betala och skall vandra i fängelse.
Han kallar studenterna till hjelp; elt hamigemäng uppslår, värjor blixtra, Zeila kastar
sig mellan de stridande, hvilket som vanligt slår illa ut: hon såras oförvarandes af
Albert och sjunker till jorden med ett långt ”ack!" på förminskade septimau. Albert
tror henne vara dödligt särad och ar utom sig af förlviflan.
I fjerde aklen finna vi Albert verkligen fängslad uti elt torn och Rudolf i
begrepp all tvinga Zeila till alt mottaga hans hand. Men Margaretha, Rudolfs fordna,
numera svartsjuka älskarinna, befriar Albert ur fängelsetornet, och återger åt Albert Zcilas
slöja, den hon förut i hemlighet frånstulit honom. Den befriade älskaren befriar nu
ock sin älskarinna genom atl ål henne återställa den förlorade talismanen, och i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
