Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»tiger opp I” — *Det var bara lör att få beundra er skönhet, signora!” svarade Russini
galant.
Delta hastiga samtal blef nästan obemärkt af publiken som nu befann sig i det
bästa lynne, men hvilket slog om i sin värsta motsats, då Figaro och Rosiua sjöngo
sin duett. Man tycktes vilja återtaga det försummade, ty oerhördt var del raseri
hvarmed både sångare och orkester öfverröslades; man begärde ridåns fällande, och ingen
enda röst försökte något motstånd mot dessa stormiga vågor, under livilka slutligen
begrofs. Rossini sjelf tycktes vara förbittrad, ty lian uppreste sig,
vände sig mot publiken, böjde axlarne och applåderade sig sjelf. Publiken undertryckte
sitt misshag öfver denna opposition, meu häaiuades i andra akten, ty under del
allmänna siojandet kunde inan knappt höra en ton, än mindre uppfatta någon sats.
Aldrig har väl något dramatiskt verk vid sitt första framträdande blifvil så skymfadt,
som den sedermera så högt firade ”Barberareu i Sevilla.”
Rossini sjelf lät detta ej störa sitt lugn; han lemuade teatern lika obekymrad,
som derest fiascot hade gällt ett fremmande verk. Efter slutad föreställning begåfvo
sig sångarne och såugerskorna till Rossinis hemvist for all trösta houom öfver hans
olycka. De funno honom redan försänkt i en djup sömn. (Eclio).
Musikaliskt Portratt-Galleri«
ULVI.
.1 nber.
• • «
Biografisk skizz samt analys af hans ecrlr.
(Forts och slut fr. N:o 29.)
Sedan år 1848 har Aubers fruktbara och rastlöst skapande snille ytterligare
framkallat en följd af nya, lyckade tcaterverk, bland Ii vilka vi nämna: *LefiU prodige*
(Den förlorade sonen), nMarco Spadan och * Marton Lcscauln. Alla dessa operor,
som skrifvils med en otrolig snabbhet, liafva olika värde; men äfven de svagaste
utmärka sig genom intagande partier, genom några af dessa friska, graciösa och glada
arier, genom några af dessa lyckliga motiver, som det endast blef Auber gifvet att
• O
skapa med underbar lätthet och outtömlig fruktbarhet. Afven hans mest flyktiga och
obetydande arbeten innehålla alltid en perla, som räddar dem från glömskan.
Vi liafva redan förut anmärkt att Auber aldrig sökt träffa den af de tyska
mäslarne angifna tonen. Den tyska musiken är för honom något fremmande,
obegripligt, mot hvilket han iakttager likgiltighet och hvarom han helst allsicke yttrar sig.
1 afseende på Beethoven och Weber iakttager han denna iudifiercntisinens taktik, som
bvarken vill tro eller tvifla, samt anser för euklast och rättast att rörande vissa ämnen
heidre allsicke hysa någon mening, äu en sådan, som möjligen kunde yttra ett
störande inflytande på ens böjelser och smakriktning. Helt annorlunda är hans
förhållande till deu italienska musiken, och det har verkligen lyckats houom alt stundom
försmälta den italienska stilen med sitt eget uationelt-franska maner. För öfrigt efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
