Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sera Paesiellos verk; hans fiender anställde ett stort väsen och deklamerade i alla
kafeer öfver Rossinis förment låga handlingssätt. Delta larm var så mycket
oförnuftigare, som del exempelvis icke gifves ett - enda lyriskt drama af Melastasio, som ej
är behandladt af många serskitda tonsättare, och äfven Pacsiello tillhör dessas antal.
Paesiello Icmnnde emellertid intet inedel oförsökt alt spinna intriger mot Rossini; i
hvarje af sina bref till sina vänner ålägger han dessa på det enträgnaste att draga
försorg om alt det Rossiniska verkets flasco måtte bfi så fullständigt som möjligt.
Mrd sä klena nlsigter till framgång var ändtligen allting färdigt till den första
föreställningen af Barbcraren. Rolerna voro i de bästa händer: Vitarelli, Bolicelli,
Zamboni och Garcia hade ett fördelaktigt rykte, och äfven damerna Giorgi-Righelti och
Rossi voro myckel omtyckta. Men Rossinis fiender voro på sina poster och dolde
icke sin afsigt att till hvarje pris tillintetgöra operan. Komponistens vänner voro
desto modlösare, som de mindes de sista Rossiniska operornas missöden, och vågade
rj att bilda en bestämd opposition mot vedersakame. Dessutom hade Rossini, såsom
han sedan insåg, begått ett betydande fel deri all han, för alt göra sin vän Garcia
(in viljes, inTagt en aria i spansk stil, som Almaviva skulle sjunga utanför Rosinas
fönster. Förmodligen trodde ock Rossini aft anbringandet af en lokal kolorit endast
kunde Ivfla den dramatiska effekten, emedan handlingen föregår i Spanien. Men
under föreställningen gjorde han den erfarenheten alt publiken högst onådigt upptog
delta experiment. Ett annat missöde vid denna anmärkningsvärda första föreställning
bestod deri all man glömt stämma den guitarr hvarmed Almaviva ackompagnerar sin
aria. Instrumentet var så lorstämdt, att Almaviva på öppen scen först måste
istånd-sälta del; den skandal, som härigenom uppstod, var så myckel förderfligare, som två
af guitarrens strängar spruugo i samma ögonblick då Almaviva började arian. Under det
sångaren påsatte nya strängar, ville skrattet och oväsendet i salongen aldrig (aga en
ända, och då nu den omöjliga arian endast befanns besl$ af en spansk romans, vur
allt förlorad!, och hela arian fann under portnyckelsdrillarne från parterren en
jem-merlig och omclodisk ändalykt. Publiken lugnades icke lörr än vid Figaros cavatina;
man var till och med uppmärksam på detta intagande nummer. Emellertid vilfe
olyckan att Figaro derunder tappade sin mössa, och delta var signalen till en ny
• •
storm, som helt och hållet förqväfdc cavatinans slut. Ändtligen framträdde Rosina på
balkongen, och publiken tystnade, ty den väntade en aria af den hyllade sångerskan;
den gjorde till och med anstalt att i sådant fall applådera. Men Rossinis missöde var
i dag permanent: publiken fann sig bedragen, ty ingen aria kom, utan endast den
enkla satsen: "Srgui, o caro, deh srgui co.vi”, och åhörarne började ånyo uttrycka
sitt missnöje genom ett larm, som knappt tillät något af Almavivas och Figaros duett
att förnimmas och hela operan tycktes vara ulan räddning förlorad.
Ändtligen framträdde åler Rosina, publiken tystnade ånyo och lyssnade
uppmärksamt till den efterlängtade cavalinan. M:me Giorgfs intagande väsende, behaget i
hennes stämma och sång. den popularitet hon åtnjöt, allt förenade sig att bereda henne
en lysande framgång som i tre bastanta applådsalvor tillika ännu lät framskymta en
stråle af hopp för operans räddning.
Rossini, som satt i orkestern, reste sig från sin stol och hviskade till sångerskan:
"brava, sigiiora”! — ”livad tänker ni på", svarade hon, ”hvad tänker ni på som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
