Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång höga
"Jag förmodade del”, anmärkte Goethe, "men det går inte så lätt, och mina
rekommendationer ha inte alltid haft Önskad framgång. Ehuru del visst inte felas Zel-
• é
ter beredvillighet, så stå likväl omständigheterna honom icke till buds. Dock — ni
är ung, och ungdomen har lycka.”
Ack! icke alltid! svarade en röst i xhilt inre, som jag dock icke tordes låta höras.
Goethe läste tanken i milt ausigle, ty han fortfor genast:
"Ellfer tror ni inte på denna sats?”.
Jag hade redan vunnit tillräckligt mod för att kunna svara all satsen måste vara
sann då han kpm från denna autoritet. ”Men allting”, fortfar jag, "har sina undantag,
och det vill stundom synas mig som utgjorde jag sjelf ett undanlag i delta afsecnde".
Då antog hans ansigle ett allvarsammare uttryck, och han anmärkte: ”ett sådant
yttrande hör jag icke gerna al någon och aldraminst af unga personer som ännu icke
veta hvad som kan lända dem till nytta. Dessutom antyder del på en
anspråk och försagdhct. Dermed förbittrar man sitt lif och försvagar kraften till
handling”.
I farans slund återvinner jag fattningen. Denna vändning af samtalet var for
mig, som forgudade Goethe, en stor fara. Jag kände att jag måste afböja den och
svarade dcrföre i det jag för första gången upplvftude hufvudet och blickade honom
öppet i Jupilersögat: "Förlåt mig min anmärkning, ers excelleus. Den lära ni gifvit
mig skall jag alltid bevara i mitt minne och söka följa.”
Vid delta svar återlogo hans drag sitt förra vänliga uttryck, hvarpå han svarade
lugnande: »ni skall finna er väl af att vidhålla delta beslut. Och då_ ni lyssnar till
goda råd, så skall jag meddela er beskaffenheten af mina uppdri^_______________• :??ck icke
bör meddela åt andra. Jag önskar efter er återkomst från Berlin af er en trogen
berättelse om dervarande ställningar, om det ofTenliiga lifvel, så långt ni finner
tillfälle att betrakta det, oin de personer med hvilka ni kan komma i beröring, men
isynnerhet om teater och musik. Väl erhåller jag af Zeltcr goda skildringar, men
han är gammal och Berlinare: ni är ung och Weimnrian. Har ni redan förr gjort
några resor?»
»Det är min första, ers excellens», svarade jag, ”och jag hade ej kunnat företaga
denna, om jag ej hoppats att på Berliner-teatern få uppträda som virtuos i
mellanakterna och genom honoraret kunna åLervinna reskostnnden”.
”Godt", sade han, "intrycken skola då på er vecka så inycket friskare. Låt
endast icke deras nyhet blända er och förleda er till öfverdrifter i edra omdömen.
‘Betrakta utan fördom och tillägg lingen ej något af ert eget. Ni skall förmodligen
finna Wolts*) der. Gif akt på huru Berlin behagar dem och huru de sjelfva behaga
der. Afvcn skall ni under ferierna finna Unzelmann gästerande i Berlin. Jag önskar
böra huru han motlages af Berlins publik”.
Ej utan en viss stolthet ölver delta förtroende som den store mannen visade mig,
lofvade jag uppfylla hans önskan så långt mina krafter möjligen tilläte del.
"Del vore inte illa”, fortfor Goethe, "om ni till en början noterade er ett schema
Öfver alla de ämnen åt hvilka ni tänker egna er uppmärksamhet, försedi med hufvud-
•) Wolf tillhörde jenile sin fru^Weimarska scenen; hao var »Preciösas» författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
