Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfvcn liäruti alltmera bana sig en väg. I sultanens harem t. ex. finnes för närvarande
en ganska väl inöfvad, men blott af qvinliga medlemmar beslående orkester, och en af
dessa harems-virluosinnor skall till och med mycket erinra om Teresa Milanollo. Uti
den turkiska aristokratiens harems finner man redan ofla pianot och flera turkiska
damer berömmas såsom mästarinnor på detta instrument. —Till Leopold v. Meyer, som
i Juni månad var i Konstnnlinopcl, yttrade sultanen, sedan virtuosen för honom hade
spelat sex nummer och dessutom fanlaseral öfver en turkisk marsch: »ni är en stor
mästare och har gjort mig myckel nöje, men — upphör nu, ni måste vara helt
uttröttad!» följande dagen erhöll klaverhjelten en dosa af 8000 francs värde. Sedan
sultanen börjat bebo sitt nya slcnpalals i Dolmabagdsche, har han beslutat alt i
Topchana låta uppbygga en operaleater. Då Topcbana är ett helt och hållet turkiskt
qvarter, så lärer denna Lealer endast besökas af en turkisk publik, och troligen
uteslutande blifva bestämd för fruntimmer. Man tillskrifver nemligen förelaget inflytandet
af sultanens första favorit, en slafvinna af helt och hållet frankisk uppfostran och
bildning, i förening med del betydande intryck, som frambringats af åtskilliga sceniska
föreställningar i seraljen.
För några år sedan uppfördes i Chantilly vid Paris, på hofvets föranstaltande,
en högst intressant musikalisk fest, en konsert på sjön vid fackelbelysning. Tre
stora balar voro inrättade för delta ändamål: i den första befunno sig på
terrass-formiga öfver hvarandra uppstigande upphöjningar 40 blåsinslrumentalisler; den andra,
förvandlad till en praktfull salong, innehöll 15 sångare, och den tredje föreställde en
med blommor och lampor rikt beprydd ö samt innehöll 12 fruntimmer från operan och
konservatoiren. Bland de uppförda musiknumren var ock jägarkören ur Webers
Euryanthe samt najadkören ur Obcron. Halevy ledde det hela. Intrycket var
förtrollande.
Moderna operor, arrangerade för mililur-musikkorpserna i Lombardiet, röna, då
de komma ur model, det bedröfliga ödet att blifva bortskjutna — nemligen i bokstaflig
mening; åtminstone var bruket sådant för några år sedan. En modern opera hör
man först från teatern, sedan af alla möjliga slags dilettanter, derefter af posiliverna
och slutligen af musikkorpserna på offentliga platser och promenader. En gång ~—
berättar en referent — spelade cn förträfflig österrikisk musikalisk banda i Milano
den nyaste musiken af maestro Nini. På min begäran till korpsens direktör att ock
låta höra något af Rossini, svarade han: »Rossinil den är längesedan bortskjuten!» —
livad! Rossini — ? — »Ja, långt för delta». — Så snart en operamusik råkar komma
ur modet, gör man af stämmorna patroner, som användes vid mililärofningarne. På
delta sätt bortsköts för några år sedan i del stora lägret vid Barlassina nära Milano
all Rossinis för militären arrangerade musik, och derefter åtskilliga operor af Donizelti,
Mcrcadantc, Bellini, Ricci, i den mån de hunno blifva urmodiga. Denna operation,
som ofta nog kan innebära en lika summarisk som rättvis kritik, utgör tillika en
träffande symbol af Italiens mod-opera: den lefver och dör i knalleffekter.
STOCKHOLM, TRYCKT UOS I9AAC MARCUS, 1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
