Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen rädda det dyrbara instrumentet. Men för mig skulle det ej ha lyckats, ty jag ar
svag i mina ideer! Ni har påfunnit det rätta sättet, och tusenlaldt tackar jager. Nu
kan jag gå, ty i edra händer är klaveret i säkerhet.
— Klaveret är visserligen i säkerhet, men det skulle icke skada om ni tänkte på
er sjelf. Er anständiga klädsel är en förbrytelse i dessa menniskors Ögon, och om
man får se er, har ni att välja mellan guillotinen och det öde man ämnade åt detta
klaver.
— Gudbevars! men hvarlhän skall jag fly?
— Kom bara, låt mig sörja för det.
Kanonieren tog Doublet under armen och förde honom genom hemliga gångar ur
tuilerierna. Derefter åtskiljdes de under försäkringar af evig tacksamhet och
obrottslig vänskap.
Den 10 Augusti 1833 — årsdagen af ofvan omförmälda tilldragelse — gafs en
stor diner af hr Des Champcaux, generalen vid hotel des invalides. Illand gästerna
befann sig äfven hr Singier, direktör vid Opéra-Comique.
Efter måltiden sade generalen till honom: ”Ni är ju musikvän? kom med mig,
ni skall få se en invalid som skall intressera er.”
De gingo till salen; en officer med snöhvitt hår spelade på ett forgyldt klaver.
Då Singier såg instrumentet, utbrast han lifligt: ”Ah! det klaveret känner jag!
På inre sidan af locket måsle finnas en målning af Watlcau: herdar och herdinnor
som dansa efter skallmejmusik.”
— Alin sann, så är det! hur vet ni det?
— Parbleu! då jag en gång frälste det från döden, så måste jag väl känna det.
Vid dessa ord uppgaf den spelande officeren elt glädjerop och föll i Singiers
II
— Ja, det är ni, som jag på mina gamla dar har att lacka för den trösten att
få spela på detta kära instrument. Jag är den fordne klaverstämmarcn Doublet.
Återseendet var rörande, de båda vännerna höllo hvarandra länge i famn.
— Men säg mig, min kära kanonier Alexis, hur kommer det till alt du bortlagt
uniformen?
— Jag är icke mera kanonieren Alexis, jag är nu Alexis Singier, elev af Méhul,
pianist, kompositör och direktör vid Opéra-Comique. Jag hade lemnat mililärståndel
för att endast öfverlemna mig åt min böjelse för niusiken. Men du, min kära
klaver-stämmare Doublet, hur kommer det till att du bär uniformen?
— Ack, min vän, efter den olycksdigra dagen insåg jag att föga var för mig att
göra. Jag fattade geväret, uppförde mig käckt och blef bataljonschef. I denna
egenskap är jag nu här.
— Men hur kom klaveret i dina händer?
— Helt naturligt och mycket billigt. Jag bevistade år 1814 bortauktionerandct
af Drottning Hortenses qvarlåtenskap. Föreställ dig min öfverraskning då man äfven
ulbjöd detta klaver! ack, hvilka miuuen väckte det ej hos mig! huru olta har jag
icke sett den ädla olyckliga drottning Antoiuettc sitta vid det med sin sånglärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
