Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brcfskrifvandct var honom ett högst oangenämt bestyr, hvilket lian cj företog sig
utom i högsta nödfall. Han uppsköt derföre månget nödvändigt göromål ända till sista
ögonblicket. Med sitt yttre var han loga nogräknad, klädde sig ogerna och
vårdslösade isynnerhet sitt hår och skägg, hvars afrakande sällan aflopp ulan blessyrer. Of-
0
verhufvud var han tcmligen tafatt; aldrig kunde han lära sig dansa i takt. När han
beqvämde sig alt spela i sällskaper, så gick han vresig och vårdslöst till pianot. Dock
var han ingenting mindre än likgiltig för uppmärksamhet från höga personer och
mottog ej ogerna yttre ärebetygelser. Afvenså intresserade han sig myckel för fruntimmer,
isynnerhet unga och intagande flickor och var sällan utan någon böjelse, ehuru den
aldrig varade länge[; sju månader var den längsta lid som ett fruntimmer kunde berömma
sig af alt hafva fängslat honom; äfvenså tillhörde alla hans inklinationer de högre
stånden. — Stundom visade hän, oaktadt sin misstänksamhet, en oöfverlagd
lältrogen-het. Sålunda hade han under en af sina få och korta resor gjort Himmels bekantskap
i Berlin, råkat i oenighet och åter försonat sig med honom. Då B. gerna hörde
ny-heter, hade han framdeles utsett Himmel till sin korrespondent. Denne, som väl kunde
förgäta, skref honom en gång att dagens största nyhet var
uppflnnin-för blinda. B. underlät ej alt omtala detta, och fick uppbära det
löj-— Sedan han ej längre kunde dölja förlusten af sin hörsel, blcf han
slilla och dyster; inträffade den sällsynta händelsen alt någon glädtigbet vaknade hos
honom, så antog den merendels en något vild karakter. (Forts.)
förlåta, men ej
gen af en lykta
liga af saken.
Rossini i Kissingcn.
Aug. Lewald berättar om Rossini: det är högst intressant alt höra honom tala
om Beethoven och Mozart. Den sistnämnde kallar han vun komme colossaln, det
största snille som den musikaliska konsten har alt uppvisa. Hedan helt ung kände
han redan hans sonater, och hans beundran för Mozart är obegränsad. Alt han
fullständigt förstår Don Giovanni och Le nozze di Figaro förvånade mig icke, men alt
han vid åhörandet af Trollflöjtens ouvertyr oupphörligt utbrast i hänförelse, bevittnar
väl en uppfattning som man i Tyskland ej tilltrott honom. Cosi Jun tutte anser han
for den första komiska opera; och då jag härvid gjorde en artig anspelning på hans
”Barbiere”, upptog han detta såsom ett falskt smicker och utbrast förargad; nah, hvad
betyder den emot en sådan musik!”
För alt visa hvilket intryck en äkta tysk musik gör på honom, anför jag alt
han högligen lofordade Spohrs violinkonserter; af hans operor hade han i Faust
funnit några vackra saker; Jessouda och Spohrs Öfriga dramatiska verk kände han
deremol icke. Jag frågade honom om han någonsin komponerat symfonier, hvarpä
ban svarade att han, utom sina operaouverlvrer, aldrig skrifvit någon orkestermusik.
”Quc voulez-vous?n sade han, ”det är ett eget studium, och den som efter Beethoven
ville åstadkomma något serdeles häruti, måste a corps perdu hängifva sig åt det mest
allvarliga och djupsinniga sträfvande och utom detta ej komponera något annat. Jag
har hvarken sökt förvärfva mig de härtill nödiga kunskaperna, eller haft lid dertill».
Om Mendclssohn och Weber talar han med stor aktning. De nya ltalicnarne
tyckas deremot vara honom föga bekanta; då pjeser af dem uppfördes på promeuaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
