Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I . /
.ti »Ir
%’* i
• »
"Aha, jag begriper. Ni älskar utan hopp?"
"Ännu inte, men jag önskade att så vore. Har ni aldrig älskat hopplöst, Maestro?"
”Nej, inte det jag vet. Milt lif bar varit många omvexlingar underkastadt,
men aldrig ha några själslidanden förmörkat detsamma. Då jag var aderton år gammal
gifte jag mig med komikern Pinoltis dotter: hon är min kärälskeliga hustru, ni vet
^ r J ^ w . r» « • a ^
att jag är cn trogen make och far, och några krumsprång skall ingen kunna till’
vita mig.”
ta * Lj ^ ^
”Lycklige mani”
”Ja, del är jag verkligen, som menniska betraktad och — äfven som konstnär.
Jag har nemligen aldrig blifvit uthvisslad. Men vänta — sanningen måste fram —
det skedde dock en gång i Wien 1824, och delta på del mest eklalanta sätt. Jag
hado en betjent, Piclro. Den karlen bestal mig på ett skamlöst sätt, hvarföre jag ulan
krus körde honom på porten. Då han stoppade på sig de penningar hvilka jag af
hans lön betalade honom, log han af dem en thaier, visade mig den och yttrade
hånleende: för denna skall jag i qväll hvissla ut er”.
”Hvilken fräckhet P’
”Hvad hände? I det ögonblick de trefliga Wienarne som lifligast applåderade,
hördes, till publikens förundran, en bvisselpipa med sitt gälla ljud genomskära
salongen.” •• ■ :
”Skändligt! Nå, hvad gjorde ni?” , 1 •
"Jag? jo jag trädde rakt fram till rampen och sade till mina gynnare: Fråga inte
efter denna hvissling, den kommer från min betjent, som jag i dag kört ur min Ijensl"
Då utbröt ett skallande skralt och man applåderade sju gånger värre. I öfrigt var för
femton år sedau lyckan mig serdcles gunstig i Wien. Konung Ferdinand den förste
af Neapel kallade mig följande dagen till sig, lyckönskade mig till min framgång och
utnämnde mig till kapell- och kammarsångarc med ett ansenligt gage. Kung Ferdinand
%
var till och med en gång min läkare.” ’ *
! "Kungen er läkare? på hvad sätt då?” j • • • 1
”Man gaf en holkousert i Wien. Då jag framträdde till pianot Och skalle sjunga,
fick jag ingen ton ur strupen. Jag nös beständigt och var i högsta grad hes."
Konungen af Neapel vinkade mig till sig Och sade: Vill du genast bli kurcrad? — Ack omså
lyckligt vore! utbrast jag. — Jag vet ett ofelbart medel, fortfor monarken. — Rädda mig,
ers Majestät’, ropade jag under ideliga nysningar. — Nå så hör väl på: tag en rättika,
skär henne i tunna skifvor, strö socker öfver dessa och pressa saften derur efter Ivennc
timmar. Tag sedan en thesked af denna saft hvar qväll innan du går till sängs,och
tidigt om morgnarna när du stiger upp. — Och derefter, ers Majestät? — Derefter
be-höfs ingenting vidare, ty allt är som det skall vara. — Jag lackade underdånigst. —
Några dar derefter sjöng jag på Käruthnerlhor-leatcrn med den renaste, klaraste röst
i veriden. Efter första aktens slut kallade mig kung Ferdinand till sin loge.
Triumferande sporde han: Nå, hvad sade jag? Du har bestämdt begagnat dig af milt medel! —
Ack ja, ers Majestät. — Nå väl, du följde väl stride min ordination? — Jo, jag
skickade efter en rättika, sönderskar henne, strödde derofver tillräckligt peppar och
salt, samt rörde väl om alltsammans i olja och ättika, och sedan detta var gjordt, ål jag
henne som sallat. — Din erkeskälm! vredgades kungen, men kunde likväl icke hålla sig
ifrån alt hjcrtligl skratta dcrål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
