Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:is 42 & 43.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
— 4 October.
Kongl. Teatern.
Fra Diavolo.
Auber är gammal vorden, men hans Fra Diavolo är lika ung som för elt
fjerdedels sekel sedan. Vi tillLro oss ej alt säga huru länge denna ungdom skall fortfara
alt blomstra, men visst torde vara alt den ännu skall se mången musikalisk produkt
vissna och sjunka i glömska, som med anspråk på oforgänglighct inträdt i
konst-verlden. Man skulle emellertid med någorlunda visshet kunna förutsäga hvilka
nummer i operan en gång skola hemfalla ål förgänglighelen, och hvilka skola trotsa den;
bland de förra skulle vi vilja räkna Fra Diavolos stora aria och bans serenad; bland
de sednare isynnerhet lordens och Pamelas vexelsång — ett litet mästerstycke, som
med heder skulle fyllt sin plats i ett Mozarliskt partitur — Zeriinas andra aria i andra
akten, samt flera ensembler. I allt fall hafva unga tonsättare mycket all lära af den
utsökta konst som så behändigt döljer sig under den lekande ytan, hvarunder den
ovana blicken icke lörmodar den.
Denna lekande yla utgör ett hufvudaltribut hos Aubcrs sångmö. Auber är
glädjens profet i den musikaliska verlden, spridandet af lefnadslust hans mission, och
liksom dessa små nyttiga varelser, som naturen beordrat alt i embryoulillslåndet döda
blodtörstiga monstrer, så genomsöka hans toner hvarje förborgad vrå af
mennisko-sinnet och förstöra alla frön till griller, misslynlhel och bitterhet, som dagens prosa
der hade utsått. Man skall vara temligeu pedantiskt sinnad for all fördöma en sådan
musik såsom betydelse- och värdelös, om man ock måste erkänua att Auber i valet
af sina medel ej alltid varit nogräknad.
Men det är ej blott den glada egenskapen hos denna musik som gjort den till
gunstling hos alla nationer och samhällsklasser, det är ock den Auberska melodiens
egenskap af hvad man kallar folkvisa. Benämningen är måhända ej så alldeles
egentlig, ty del är på goda skäl temligen troligt alt flertalet af fordna tiders
melodiskt-poetiska alster ej utgick från det egentliga folkel, utan från hofskaldcr, från dessa
barder, troubadurer, minstrels, Minnesanger, m. m., hvilka med sina inspirationer
förskönade festerna i konungaborgen och lifvade de ridderliga kämparnc till nya bragder.
Också figurera i våra visor merendels konungar, riddare, hertigar, fröknar, m. m. Då
konstformerna småningom började utveckla sig, försvunno dessa mera okonstlade qväden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
