Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om prakten på Kongl. Teatern.
Man hör ofta den frågan diskuteras, huruvida scenisk prakt vid operors
uppsättning bör ega rum eller icke? vi vilja dess mindre undandraga oss att äfven uttala vår
mening i detta ämne, eller rättare de skäl livarpå vår mening grundar sig, som Irågan
rör en icke oviglig princip, och dess afgörande beror på estetiska åsigler, hvars
gillande eller underkännande älven i andra sceniska frågor äro af icke så ringa betydelse.
Man hör neinligcn bland annat offentligen yrkas, att sädanc operor, som fordra
en praktfull uppsättning, ej böra upplagas på kongl. teatern. Men skulle denna
grundsats gälla, så skulle ock hvarkeu Trollflöjten, Don Juan eller Profeten gifvas härslädes,
annorlunda än på ett ovärdigt sätt. ilvad Profeten beträffar, tycks man väl erkänna
alt den oundgängligen erfordrar en splendid uppsättning, men påslår ock, alt denna
opera ej lörljenar sådane uppoffringar. Den hade sålunda bort uteslutas Irån sveuska
sångscenen, och detta isynnerhet på grund af den principen, att en kunglig eller
nalionalscen ej bör följa ”massans flyktiga tycken”, ulan ”leda till bättre böjelser”,.
Mifva till bättre tänkesätt”, ”elda till bättre handlingar”, m. m.
Vi finna här frågan försatt på ett område, der allt resonnement upphör, netuligen
på deklamationens och den i detta fall torna frasens. Del lärer visserligen ha sin
riktighet att ”Profeten” icke ”eldar till bättre handlingar”; men skulle han utdömas på
grund deraf, så behöfver man i sanning icke vara ”profeL” för att förutse att han skulle
förgås i ett talrikt och gauska honett sällskap. Derom torde cj mera vara att säga.
Dock, meningen lärer väl vara alt musikens estetiska beskaffenhet ej förljenar de
kostnader som uppsättningen medför. Ilär åler komma vi på den dileltantiska
rigorismens område, hvilken rätt behändigt är tillreds med fördömanden, hvilka män af
facket och kännare på goda skäl ej tilltro sig att uttala. Man bör här göra en
nödvändig skillnad mellan sådane produkter som representera en viss sjelfsländig eller
tidsriktning, samt derigenom utgöra ett moment i konsthistorien; och sådane, som,
endast uppburne af lokala om än utbredda koterier och propagandor, fåfängt bemöda
sig att intaga en sådan position. Endast produkter af sistnämnde art bör en
oberoende koustanstalt ej upptaga; den bör jemte del äldre, älven representera nutiden
med dess egenheter och besynnerligheter, men ej dess charlalanerier. Man bör al en
sjelfsländig teaterslyrelse vänta ett rikligt omdöme i delta hänseende, och huruvida
Profeten, jemte Robert och Hugenollcrna tillhöra den förra eller sednare arten, lärer
i den musikaliska verlden numera ej vara någon fråga underkastadl. Man kan
be-tvifla huruvida något sannt poetiskt element Iefver i Profetens musik; men man kan ej
ett ögonblick misskänna den mästarhand som tryckt konstens insegel på både det
gjorda och det inspirerade samt hos kännaren väcker lika mycken beundran, som deu
för mängden öppuar en outtömlig källa för angenäm underhållning.
Detta sagda utgöres af tcmligen erkända fakta, hvilka svårligeu kunna bestridas,
och besynnerligt vore del i sanning om Profeten skulle befinnas ovärdig alt beträda
svenska sångscenens liljor! ehuru det lanus en tid, då delta yttrades äfven om
”Bar-beraren" med flera verk, som nu stå i så högaktning. Om åter Profetens upptagande hos
oss bör godkännas, så måste delta äfven gälla för dess uppsättning, så vida tealerstyrclscn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
