Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 44.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
11 October.
Notiser öfver Bcethovcn.
Af D:r fFege/er och Ford. Rics.
(Forts, och slut fr. N:o 41).
Några märkligare utdrag ur Beethovens bref må slutligen följa. Redan d. 29
Juni 1800 skref han till D:r Wegeler: ”Sedan två år undviker jag alla sällskaper,
emedan det är mig omöjligt att säga till folk: jag är döf. Hade jag något annat fack,
så ginge det förr an, men i mitt fack är det ett fasansvärdt tillstånd; dcrlill mina
fiender, hvilkas antal ej är ringa, hvad skulle de säga derom? — Redan ofta har jag
förbannat min tillvaro; men Plutarch har skänkt mig resignation. Jag vill, om någon
möjlighet gifves, trotsa mitt öde, ehuru det skall komma ögonblick i milt lif, då jag
skall vara den olyckligaste varelse som Gud har skapat.” — — "Skrifva, det vet du,
har aldrig’varit min sak. Jag 1 ef ver blott i mina noter, och knappt är det cua till, förrän
ett annat redan är börjadt. Så som jag nu skrifver, gör jag ofta 3, 4 saker på en
gång".:
År 1801, d. 16 November, heter det: ”Något angenämare är nu min lefnad,
emedan jag närmat mig till menniskorna. Du kan knappt föreställa dig, huru tomt och
sorgligt jag i 2 år har tillbragt milt lif; som ett spöke har min svaga hörsel alltid
Jöresväfvat mig, jag ilydde menniskorna, måste synas vara misanthrop, och är det
likväl så litet. Denna förändring har frambragls af en älsklig, förtrollande flicka, som
älskar mig och hvilken jag älskar; sedan 2 år har jag åter haft några lyckliga
ögonblick, och för första gången känner jag att äktenskapet skulle kunna göra mig
lycklig; tyvärr är hon öfver milt stånd — och nu — skulle jag i alla fall ej kunna
gifta mig; jag måste ännu uträtta mycket. Vore icke olyckan med min hörsel, så
hade jag redan för längesedan genomrest halfva verldeu, och del måste jag. — För
mig gifves ej högre nöje än att idka och visa min konst. Tro ej att jag skulle vara
lycklig hos er; eder omsorg skulle smärta mig.––––––––Dessa skona uejder, livad
fann jag i dem? intet annat äu hoppet om ett bättre tillstånd; det hade infunnit sig
— utan detta onda! — Min kroppskraft tilltager sedan någon tid mera än någonsin,
och min själskraft likaså. Hvarje dag närmar jag mig mera till det mål som jag
känner, men ej kan beskrifva. -Rlott deri kan din B. lefva. Tala ej om ro! jag
känner ingen annan ro än sömnen”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
