Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningnr öfver allting, samt äfven är ölverlygad, att lian känner mina mödosamma
omständigheter, mina vid en sådan ålder högst besvärliga omständigheter och inser milt
olorjenla nedsättande i Salzburg, då han vet att jag såväl i moralisk som fysisk mening
blifvit uppoffrad genom hans uppförande, så återstår mig endast att (då han sjelf ville det)
öfverlcmna honom ål sig sjelf och bedja Gud att han ville låta min faderliga
välsignelse komma honom till godo och icke undandraga honom siu gudomliga nåd. För
min del skall jag cj förlora milt medfödda goda lyune som jag ännu vid min ålder
förstått bevara, ulan alltid hoppas del bästa — ja, jag skulle vara fullkomligt lugn,
om jag icke hos min son upptäckt cll hufvudfel, och detta beslår deruli, att han är
alltför tålig eller sömnig, for beqväm, någon gång kanske för stolt, eller huru ni vill
kalla allt delta lillsammantaget, som gör menniskan overksam; eller ock är han för
otålig, för hel och kan icke afvakla något. Två motsatser beherrska honom: för
mycket eller lör litet, och ingen medelväg. Då han ej lider brist, är han genast nöjd
och blir beqväm och overksam. Måste han sälta sig i aktivitet, så vaknar hans
sjelf-känsla och då vill han genast göra sin lycka. Ingenting (år då slå honom i vägen,
och tyvärr är det just de skickligaste menniskor, som möta dc största hindren”. Men
hvem hindrar honom alt i Wien fortsätta den bana han betrådt, endast han har uågot
tålamod? Kapellmästaren Bono är en urgammal man — Salieri avauerar efter hans död
och lemnar rum for eu annan, och är icke äfven Gluck en gammal mau?I — Nådig
fru, förmana honom till tålamod”. —
Så förmanar den alltför omtänksamme mannen — så förmanade han nic år före
den oförgätlige mästarens bortgång, som ännu hade att skrifva Don Juan, Figaro,
Cosi fan tultn, Titus och Trollflöjten. Rådet var välment, men Mozart hade rätt uti
att vara otålig — det var döden som hade minsta tålamodet.
Ett tyskt blad berättar bland andra älvenlyr om Liszt äfven ett, hvarvid han
för-bjelpfe en schlesisk posliljon till hederstrompet. Den hederlige körsvennen hade
nem-ligen på en resa blåst för honom så ståtliga stycken med så mycken precision, all Liszt
intresserade sig för honom och frågade honom angående hans lefnadsomständigheter.
Då berättade honom postiljonen bland annat, att äfven han, om det skulle gått efter
rätt och billighet, hade fortjent att hugnas med hederstrompeten, men att man genom
knep och ränker förstått all beröfva honom denna uppmuntran. Liszt vände sig kort
derefter skriftligen till hr von Nagler och hade den glädjen alt förhjclpa den redlige
karlen till hans rätt och hans hcdcrslrompet. Den tacksamme postiljonen bringade
den berömde virtuosen, som framdeles reste genom hans ort, med tillhjelp af åtskilliga
sina kolleger, en rätt respektabel serenad.
Den om ungerska musiken så högt fortjente Mallhcscrriddaren grefvc Stefan Fay
hade nyligen skrifvit till liossini ett bref, hvari han anmodar honom att för Ungern
skrifva en opera, en ballet eller cn kyrkomusik. Den berömde mästaren svarade med
m •
löljandc skrifvelsc: "Adlc grefvc och herre! del gläder mig på det högsta all linno
af ditt bref det du är en passionerad musikvän och spelar piano med utmärkt
färdighet. Ej mindre gläder det mig att märka af dina rader att du hyser en synnerlig
förkärlek för den klassiska musiken. Jag, den siste bland klassikerna, följer naturen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
