Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller mig heligt vid denna en gång beträdda bana, och derförc uppgal jag den
komiska operan samt vände mig till den tragiska och till kyrkomusiken. Lika tidigt som
jag, en halfmogen yngling, börjat komponera, lika tidigt och tidigare än någon anat
det, har jag nedlagt pennan. Det är nu en gång så! den som börjar tidigt, måste,
enligt nalurlagarne, också slula tidigt. För öfrigl tog jag älven liden i betraktande,
vår lid, i hvilken konsten ncdtrvckcs af besynnerligheter, för alt icke säga
vidunderlig-heter, som förvirra målet för afven de bästa studier. Hvarjc insigtsfull måste således
finna det helt begripligt atl jag endast tystnade för att dels icke tvingas att offra ål
den moderna konslförbistriogen, dels ock för att gå förut med godt exempel. Sålunda
skulle konsten, återförd inom dess naturliga gränser, lända inenskligheten till nytta
och ej genom utomordentliga ansträngningar leda till försök att åstadkomma det
omöjliga, under det alt den samtidigt hånade det sanna estetiska sinnet, ja, till och med
hyllade frivoliteten. — Komponerandet har sin tid och studerandet sin. Del ges
perioder, då vi känna mera än vi se, och då borde vi skrifva. Nu är en tid kommen,
då vi se mera än vi känna, och då är studerandet nödvändigare. Betrakta
tidsförhållandena och du skall finna att jag handlar rätt. För öfrigt står jag med ord och
eflerdöme gerna hvar och en till tjenst. Jag har alltid med nöje bistått alla med
uppriktigt råd. — Farväl, du konstens och konstnärernas vän! var öfvertygad att all
ärelystnad är fremmande for mig och att jag ganska noga vet att afmäla studierna på
musikens område och beräkna tiden då en förändring skall inträffa”.
Under Clara Schumanns vistande i London denna sommar var hon en gång
bjuden i ett förnämt hus for alt spela i en aftonsocietet. Artisten satte sig till pianot,
sällskapet tycktes icke märka det, hon preluderade, men sällskapet upphörde ej att prata
och konversera. Då uppsteg konslnärinnan, upprörd öfver detta uppförande i ett
engelskt sällskap, och sade högt: ”Ladies och gentlemen! om jag förorsakar er ledsnad,
så sägen det öppet, och jag skali aflägsna mig, Ar delta icke händelsen och kan milt
spel i någon mån intressera er, så ber jag att ni med lugn afhör mig”. Detta
verkade. Man hörde på och applåderade; det sistuämda skulle val i allt fall hafva
inträffat.
. ’i
Franska operan grundades förr än man gemenligen tror. Redan år 1570 hade
Carl IX en Académic musicale. Kejserliga biblioteket eger reglementet och öfriga
dokumenter för denna första opera, och de äro i hög grad intressanta, isynnerhet med
afseende på den tidens teaterbruk. Man var förpliglad att med uppmärksammare öra
än i våra dagar afhöra musiken. ”Under sången”, heter det i nämnde reglemente, ”få
åhörarne ej tala ett ord, ej heller förorsaka buller af någon art, utan förhålla sig helt
stilla till föreställningens slut. Dörren öppnas vid slutet af hvarje sång, men under
sången får ingen inträda i salen.” En högst rolig paragraf förordnar, att en tvist,
som möjligen kunde uppstå mellan några af åhörarne eller musikerna, vare sig i ord
eller gerning, blott på ett afslånd af huudra steg från huset får afgöras. Man finner
deraf alt äfven den tidens teaterbeslyr ej kunde afiöpa ulan stridigheter, om de än
icke fingo såra de akademiska öronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
