Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moannc”, "L’heureux malgré lui”, ”Hcléne", ”Le balscr et la quittcnce”, (tillsammans
med Kreutxcr, Boycldieu och Nicolo;) "Uthal”, (skrifven på Kejsar Napoleon Ls
befallning utan violin-accompagnemcnt:) ”Gabrielle d’Estrées”, ”Les deux aveugles de
Toledo”, (älven gifven på svenska scenen;) ”Joseph”, chörerna till ”Timoleon” af
Chenier, ”Aniphion ou les amazones” samt ”Valentine de Milan”. Hans
nationalhymner, hvaribland ”Chant du deparl” och ”Chant du retour” äro de berömdaste,
för-värfvade honom den utmärkelsen att, år 1796 vid republikens fest, hans namn blef
offentligen utropadt bland componisters af första ordningen. Ilan har också skrifvit
mycket endast för instrumenter, (klavérsaker, concerlouvcrturer och symfonier)
samt musik till åtskilliga balletter. Ar 1804 blef han medlem af hederslegionen.
Redan förut eller 1795 hade han ulnämls till professor vid nationalinstitulct och
sed-nare utsågs han till en af de tre inspektorerne vid Conscrvaloriet, i hvilken egenskap
han utgaf flere värderade embelsberällelser. Utom tonkonsten utgjorde historien hans
favoritsludium, och var han deruli så väl bevandrad samt hade uppfattat den så
djupt alt han ansågs ganska val ha kunnat uppträda ?oin offentlig lärare i detta ämne.
Han dog af vatten i bröstet den 17 October 1817. Födelsestaden Givet uppförde öfver
honom ett monument, som högtidligen afläcktes år 1842.
Méhuls värde som tonsättare har blifvit myckel olika bedömdt. Alt han var en
snillrik nian kunde icke bestridas’, alt hun ägde vidsträckta kunskaper erkändes äfven,
alt hans composilioner i allmänhet utmärkte sig för solidilé, lcfvande karakteristik
och mycken energi måste äfven medgifvas, men de redan i början af hans egentliga
verksamhetsperiod uppkomma och gehör vunna omdömena om hans musik all den i
åtskilligt var ”bizarr, skrufvad och monoton” kunde allt framgent ej förqväfvas. Väl
hade han för sina nationalhymner vunnit det mest odelade bifall, väl omgafs hans uainn
i följe deraf, för c^tid med en gloria som kastade återglans äfven på hans sceniska
arbeten och undanträngde tadlet, men denna epok räckte ickc länge. Redan under
kejsartiden började man åter mindre gerna höra honom och de gamla fördomarna
De äro icke ännu på långt när undanröjda, dock har han under
allmänt fåll åtnjuta rättvisa och många gällande röster ha höjt
förmenande, hvad som äfven torde finnas lemligen troligt för
hvar och en som nu med fördomsfrihet studerar hans arbeten, all de fordna mindre
blida omdömena till största delen ägde sin grund i lidehvarfvels ytlighet och deraf
beroende oförmåga att förslå och tillbörligen uppskatta liaus slräfvanden eller ock i
hans domares partiskhet*).
En triumf var honom dock förbehållen såsom godlgörelse för många lidna
oförrätter och denna triumf beredde honom hans yppersta verk: ”Joseph”. Väl kuudc
tadelbegäret ej heller nu underlåta att höja sin stämma, föregifvande alt denna opera
endast vore ett nödtvunget undantag ifrån regeln, på det författarens anseende ej
skulle alldeles sjunka i opiuionen, att den i alla fall vore matt, lethargisk,
psalmodic-rande, o. s. v.; jpen dessa den enskilda afundens hesa skrän öfverröslades
mångdubbelt af det al^änna jubel, hvarmed både in- och utlandet hyllade den älskliga
*) Man jemföre härmed ‘o nu! öm ena till en hörjan om Mozart och Chcrubini; äfven Iiraus i Sverige
beskylldes för ungefär samma fel som Méhul.
kommo åler till lifs.
sednasle åren mera
sig till hans beröm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
