Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6.
1857.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
5:e Årgången.
Stockholm.
2 Februari,
Critiska Resemomenter.
Af IV. Bauck.
Berlin«
v.
Tannhäuser\
(Forts. fr. N:o 4.)
Berlin ar rikt på under; ett af de yppersla har jag nyligen skådat. Jag kommer
nämligen just nu från operan; man gaf Tannhäuser, men den var icke undret. Formes
sjöng titelpartiet på ett utmärkt sätt, men det var icke heller ban. Johanna Wagner
gaf Elisabeth: hon var det.
Man skall i sanning sällan finna en så harmonisk forening af artistiska gåfvor:
en storartad stämma med glödande uttryck i hvarje ton; en imponerande figur, plastisk
hållning, det hela belyst af inspirationens blixtar. Kauhända antyda hennes högsta
toner redan alt snillet skall öfverlelva organet; men ännu stadnar det vid en antydan.
Hon skulle för öfrigl äfven utan sång, ulau tal, blott mimiskt kunna genomföra rollen:
så uttrycksfulla äro dessa drag, så vältalig denna blick.
Formes’ framställning af Tannhäuser är full af kraft och eld samt tillkännager den
bildade och erfarne konstnären; af den snöpliga älskaretonen som så sällan fattas hos
nordens tenorer, märkes ej något spår. Dock tyckes det tragiska ej vara hans
egentliga genre; det djerfva, humoristiska Ijgger mera i hans lynne än det storarladt palhetiska.
Gropius har äfven i Tannhäusers decoralioner gifvit förvånande prof af sitt
sällsynta mästerskap. Hans romantiska landskaper, hans storartade praklsalar utmärka
sig lika mycket genom snillrik uppfinning, som genom utförandets fulländning.
Tannhäusers librclt och musik hafva utgått från samma hand; sujetten är hemlad
från en Thiiringer-folksaga. Tannhäuser är en ridderlig sångare hos den fromme
Landtgrefve Hermann af Thiiringen, samt hyser en besvarad böjelse för grefvens
hög-stämda dotter Elisabeth. Helt oförmodadi försvinner han.och afhöres ej på länge:
fru Venus (såsom tyska folktron kallade gudinnan Holda) hade nämligen äfven kastat
m å •
ett öga på vår troubadur, och denne, som tycks ha ledsnat vid dc landlgrefliga
konven-tiklarne, lät ulan synnerlig svårighet enlevera sig in uti Hörselberget (Venusberg), der
fru Venus håller sitt bof. En sceo ur det fantastiska lif han för i gudinnans armar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
