Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Främlingen. Det gör mig ondt om er! men med ett enda ord skal! jag kulislå
alla edra ohöfliga inkast. Vår musik slår Öfver både er och mig; den tillhör
hvar-ken den förflutna eller närvarande tiden : den är frnmtids-musik! (Forts.)
Herr Anton Door’s Soiréc i Herr De la Croix’s salong Tisdagen den
21 Jannari 1857.
Utom nöjet alt få göra närmare bekantskap med en högst betydande virtuos,
hvilken, bvad bällrc är, äfven visade sig vara en solid och bildad musiker, hade
man denna afton tiilfredstälielsen alt, i olikhet mot livad som på sednare Lider vid
offentliga Musik-Soiréer här i hufvudstaden förekommit, i ostordt sawmmJiang få höra
ivänne verk för kammarmusik, nämligen Mendelssohns Piano-qvartelt (H-moll) samt
Mozarts Sonat (A-dur) för Piano och Violin. Mendelssohns Qvarlett är, såsom
bekant, skrifven i sin förfallares tidigare år, och gifver oss framförallt prof på den
lätthet, hvarmed M. redan då arbetade; resultatet af tidiga och trägna studier. För
öf-rigt har delta verk uppenbarligen tillkommit mera för att gifva en ined betydlig
färdighet utrustad pianist (M. var en sådan och lärer ofta sjelf halva uppträdt i denna
pjes) tillfälle att lysa, än för musikens egen skuld, och derigenom kan förklaras, alt
vi i de trenne hastigare satserna af denna qvartclt finna mera Öfverflöd på betydelselöst
passagekram än på verklig innehållsrik musik. Principalstämman är, som sagdt,
myckel brillant, men också, isynnerhet livad vidkommer Scherzon och Finalen i hög grad
ansträngande, och det är väl möjligt, alt blott den med verket intimare förtrogne
pianisten rätt kunde inse, huru i hög grad förtjenslfulll Herr Doors spel bär var.
Del felades aldrig klarhet och tydlighet deri, och i synnerhet måste omnämnas den
styrka och redighet som gjorde sig gällande i Scherzons mellansats, der pianister med
mindre fysisk kraft än den Herr Door besitter, vanligen tröttna på lialfva vägen. De
medspclande (Hrr d’Aubert, Lindroth och d’Arien) uppburo sina partier med förtjenst.
Ternpi togos väl i det fortaste laget, men inverkade icke menligt på samspelets goda
hållning. Detta var likväl förhållandet med Finalen ur Mozarts Sonat, hvilken, enligt
ref:s tycke, togs för fort, och livarigenom, oaktadt de spelande gjorde sill möjliga, vi
icke fingo någon klar bild af denna fina sats. De begge öfriga satserna gingo
for-träffligt, och förtjena Hrr Door och d’Auberl, hvar och en för sig, såväl som för
gemensam god ensemble, erkännande. — För öfrigt uppträdde Herr Door i flera smärre, *
till tendens och värde mycket olika soloslycken för piano, men hvilka ofta af
kortsynta recensenter kastas i samma vågskål. All Schumanns 8:dc nummer ur
,;Kreis-leriana", samme författares "Schlummerlied” måtte hafva anspråk på att icke blifva
nämnde i samma vefva som Herr Wallace’s ”Polka de Concert", torde hvar och en
musikalisk person med omdöme inse. De förstnämnda styckena äro skrifna af en
konstnär, som i dylika smärre tonmålningar svårligen hittills blilvit upphunnen i trallande
karakteristik, det sednare stycket deremot är en modeprodukt utan allt intresse. 1 utförandet
af dessa tonstycken, ätvensom af Moschele’s "Terpstchore” (ur denne författares förträffliga,
föga kände ”Charakteristiscbe Studien"), soiréegifvarens ”L’Addio del Gondoliere* och den ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
