Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ +
Främlingen. Aoser oi oss för nog enfaldiga att ur våra operor vilja utmönstra
all konst? långt derifrån; den bör endast vara på sin råtta plats. Har ni aldrig hört
talas om Johanna Wagners genialiska sång, om de magiska effekterna i Gropius’
landskaper och praklsalar, om dessa genomskinliga najader, som man säkert loge för
verkliga sirener, om icke Spreen vore i närheten?
Mosart. Men om nu de utförande i sin ordning också skulle få det infallet, alt
emancipera sig från konsttvångel? ,
Främlingen. Dermed har ingen fara. Componisten står lyckligtvis i första
rummet och kan kasta det tjngsla af bördan på executörens axlar; men dessa befinna
sig i sista hand och ha ingen, åt hvilken de kunna skjuta ifrån sig. De måste
således åstadkomma något verkligen artistiskt; hvad tonsättaren ej beslår, få de anskaffa
ur egna medel, och om musiken an skulle befinnas afskyvärd, så låta de likväl ej
operan falla. Tannhäusers författare är landsförvist, men han sjelf står qvar.
Mosart. Tvärtom hade varit bättre, som mig synes. — Ni har ur er
operamusik således bannlyst alla regelmessiga tonorganismer?
Främlingen. Icke absolut. För ombytes skull och för att icke brådslörta
reformen, använda vi då och då de förut brukliga formerna, ehuru, oss emellan sagdt,
ovanan dervid något besvärar oss.
’ Mosart. Och då väljer ni företrädesvis de classiska verken till förebild?
Främlingen. Någon gång. Eljest efterbilda vi helst Auber och Donizctli, dem
ni redan torde känna.
Mosart. Naturligtvis deras bästa verk?
Främlingen. Åter feladt! del skulle stöta för mycket på konst. Nej, vi anbringa
deras för längesedan utnötta fraseologi; vi ha duetter med dubbelcadenzer, med
ocla-ver fortissimo vid slutfallen, alldeles som i en Italiensk duett af det vanliga slaget.
Delta tonsladder löper så naturligt fram af sig sjelf. Natur, min vän! bara natur
vilja vi ha.
Mosart. Men då bor ni väl ock i jordhålor, dricker bara vatten och äter rötter i
skogen?
Främlingen. Mycket förbunden! nej, i detta hänseende äro vi orubbligen
conser-valiva. Saken är denna: vår bildning hade stigit Lill en sådan höjd, all vi började
hisna när vi sågo nedåt, hvilket ofta inträffade, hvarföre vi måste utsläppa något af
det luftiga ämnet för alt åter sänka oss närmare jorden. Vi voro tvungne alt bringa
litet barbari antingen i vår intelligens eller i vårt lefnadssätt, och förnufligtvis valde
vi del förra, ty våra andar låta väl sätta sig på förknappning, men ej våra
lekamligheter.
Mosart. Men om ni söker naturen, hvarföre närmar ni er då icke till den
poetiska natur som mau ernår geuom den högsta konst? har jag cj visat er den punkt
der konst och natur mötas?
Främlingen. Der ha vi det! konst och åter konst! förstår ni då inte att vi i
musiken vilja ba natur utan konst?
Mosart. Således är det ej så mycket sjelfva konsten ni skyr, som fastmera det
dermed ovillkorligen förknippade studiet, forskningen, arbele‘1? under rubriken ”romantik”
vill ni återkalla barbariets beqvämlighet, och under det bela namnet ”natur” söker ni
insmugla tröghetens och oskicklighetens råa produkter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
