- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1857 /
61

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Öl

var etl tungt arbete, men Gud har bistått inig!” — Ilan talade derefter om ihealeru,
och huru del smärtade honom att icke mera fä se något nytt, men alt det ej mera
vore möjligt. Härefter sade han mig några vänliga ord om mina skådespel och huru
hati lör 8 är sedan sett. mig på scenen. Hatt såg på mig en slund och nickade mycket
vänligt till mig några gånger. Jag kysste handen som den vördnadsvärde gamle räckte
mig. Då omfamnade han mig och gret. Jag befinner mig så väl ’, sade han, "men
jag kan inte annorlunda! när något gläder mig, måste jag gråta, jag vill icke, men
jag kan inte hjelpa det. Fordom var det annorlunda, ja fordom!” Härvid blickade han

likasom ul i ett allägsel Ijerran, till fönstret, och suckade.

Samtalet vidrörde eu förträlllig mossa af Haydn, som jag några dagar förut liadc
hört ypperligt ullöras al det furstliga Eslcrhazyska kapellet. Haydn talade med
anledning hära»’ mycket lifligt odi sin kyrkomusik i allmänhet till herr Schmidt, som
svarade honom med känsla och sakkännedom. Den store tonsättaren hade härunder
kommit i sådan ifver, att han, ulan all veta del, hade bortlagt hatt och käpp samt talade
med så iillig gestikulation, all man trodde sig åler se honom i spetsen för sin orchester.
Ilans öga glänste af hänförelse, men snart nedstämdes han åter af sin svaghet, han
säg pä den bekymrade tjenaren, nickade till honom, återtog sin halt och käpp, läl oss
tala en stund och såg nedåt för att åter hämta sig. Jag berättade honom hvilket
bifall hans "Skapelse” funnit i Berlin, alt den hörts med enthusiasm och att en
upp-förning deraf för ett välgörande ändamål hade inbringat öfver 2,000 Thaler. Han säg
hastigt opp och upprepade långsamt med glädjestrålande blick: ”Öfver 2,000 Thaier!
för de fattiga! hör du det?” härvid vände han sig till tjenaren. ”Min "Skapelse” har
inbringat 2,000 Jhaler för de fattiga!” — Här lutade han sig tillbaka i stolen och

lemnade sina tårar fritt lopp: ”lör de (altiga! mitt arbete har beredt dc fattiga en

*



lycklig dag! det är herrligt, det är tröstande!”

Efter en stund uppreste Haydn sig åter oeh sade med någon sorgsenhet: ”Nu är
delta allt lorbi, jag kan inte verka mer, men” — i det han såg vänligt på oss — ”det
gick väl bra?” (till betjenten) "glöm inte huru mycket Skapelsen inbringade de fattiga!
jag skall ännu ofta glädja mig derut.” — Han var nu åler glad och fortfor: "Ni skall
väl också sc mina hederssaker? hemla hit dem! Betjenten kom in med de medaljer som
i Paris, London och Petersburg voro slagna öfver honom. Han visade oss hvarje pjes
särskildt och yttrade derefter: "Det gladde mig myckel då jag mottog dessa bevis af
välvilja, och jag gläder mig ännu deräl, då jag med mina vänner betraktar dem. Ni
skall kanske säga: del är leksaker för gubbar! men för mig är det något mera. Jag
räknar pä dem mina år tillbaka och blir för några ögonblick äter ung. Alla dessa
saker skola efter min bortgång stadna i kära händer.” Vi svarade honom såsom vår
känsla ingaf oss, den vi dock sökte återhålla.

Etter en stund fortfor lian*. "Jag bofde väl spela något för er! vill ni höra något
af mig?” Detta var vår lifiiga önskan, men vi vågade ej yttra den. Han såg sig om
efter instrumentet. "Numera kan jag visserligen inte myckel. Ni skall lä höra en
bland mina sista compositioner. Jag salte den just då fransmännen för Irc år sedan
framträngde till Wien”. Han steg opp, räckte armen åt betjenten och vi ledde honom
alla tre i våra armar till pianot. Han sallo sig .ned och sade: "sången heter: Gult
cr/niUe Franz dan iiuiscv/” — Derefter spelade han melodien med cll eget uttryck samt

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:24:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1857/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free