Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt nit lian dervid mislade sil t ena öga. Förmodligen liirer han doek lidigt lålit
förmärka sin böjelse för tonkonsten, ly vi finna antecknadt all han redan i gossåren
kom till Braunschweig, hvarest han erhöll cn förberedande musikalisk undervisning,
den han sedermera i Hamburg fullkomnade under den bekanle musikdirektör Schwenckes
ledning. Här hotade honom emellertid ett nytt ondl: den Franska konskriplionen;
och för att undgå dcu begaf han sig år 1810 eller 11 till Köpenhamn, der han
lyckades vinna anställning såsom kammarmusikus vid kongl. kapellet. Snart väckte han
en alltmer vidsträckt uppmärksamhet både genom sitt eleganta clavérspcl och sin rika
produktivitet såsom componist af behaglig, populär och gedigen kammar- och
conccrt-mnsik, hvilken hastigt nog spridde sig jemväl till utlandet och gjorde hans
namn kändt och älskadt pä många orter. Sitt rykte såsom lycklig tonsättare for
scenen vann han först genom operan ”Kövcrborgen", hvilken för sin namnkunnighet
uteslutande hade alt tacka lians förträffliga musik, ty librellcn, ehuru af sjelfvaste
Oeh/enXchläget\ är ingalunda egnad all göra anspråk på odödlighet. Efter
”Röver-borgen” följde operan ”Elisa” och vidare: ”Lulu”, ”Hugo og Adelheil” samt ”Eiverhöi”,
allesammans i många fall ypperliga produkter, hland hvilka isynnerhet "Lulu" och
”Eiverhöi” gjorde utom orden ll ig lycka. Någon ytterligare composition af honom för
scenen är oss icke bekant. Möjligen funnos dock äfven thealersaker bland de flere
raaiiuscriptcr som förstördes genom den eldsvåda, hvilken, kort flire hans död,
öfver-gick honom. Kuhlau iörhlei ogift och underhöll hos sig sina gamla föräldrar, dem
.han dock, ej långt löre sin egen död, förlorade, den ena kort efter den andra. Sjelf
dog han år 1832, således endast 45 ur gammal. Efter composilionen af sina
thealer-slyckeo erhöll hau af Daomarks Konung professorstitel, hvarjemle han invaldes till utländsk
ledamot af Kongl. Svenska Musikaliska Akademien. Vi k ii un a cj huruvida några andra
yttre utmärkelser lillföllo honom. • » .
Ehuru skiljda libretterua till hans thealer-conipositioner än äro, både till innehåll
och lokaler (Lulu t. ex. spelar linda in i "det himmelska riket’*), och ehuru han
ganska väl förstod att efter dessa olika förhållanden lämpa siu musik, genomgår dem dock
samtlige — likasom för öfrigl hans produkter i allmänhet — elt visst, ej alltid lika
framstående, inen dock städse förniimnhart drag af detta vemod, som sä eget
karakteriserar den nordiska folktouen. Grunden härtill vore väl flerstädes alt uppleta, men
torde egentligen igenfinnas i den omständigheten alt ungefär samtidigt med hans
framträdande såsom tonsättare, de nordiska länderna börjat vakna till medvetande om de
rika skatter af poesi och musik, som de. inom sig ägde, hvilka efterhand allt ymnigare
kommo i dagen, slående, alla med förvåning, förtjusande alfa. Del kan dä icke
förundra om dessa så egendomliga folktoner oemotståndligt bcmiikligadc sig cn sä
poetiskmusikalisk själ som Kuhlaus — likasom de något sednare hos oss visade sitt in fly la twle
på, blund andra., Du Pxuj — och om de sålunda alltmer ingiugo såsom någonting
vä-sendlligl i hans konstnärslynne. Mest utpräglad kunde han lata denna riktning
framträda i ”ElVerhöi", som också — och kanske ej minst derigenom — blef Danskarnes
favorilpjes. Dét är med delta stycke som vi nu — förbigående Rir tillfallet hans öfrigo
theaterverk — skola lör en slund sysselsätta oss.
é
• Då Hcibtrz sk ref denna text insåg han nogsamt all ämnet i vissa delar kriifde
lyrisk behandling, fean att dock pjesen derigenom borde göras till elt sångspel i egen 1-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
