Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig mening. Den lyckliga idén att för ändamålet begagna nalional-mclodier kan icke
nog berömmas och i Kulilau påträffade lian en man, som förstod deras rätta behandling
no
for scenen.
Då en sädan skald och en sådan tonsättare trädde i förbindelse med
hvar-andra för alt verka till ell gemensamt mal, borde produkten utan Ivifvcl blilva al
värde, och så biel* den äfven. Visserligen tillkommer den musikaliska äran i främsta
rummet de okända snillen, ur li vi I k as själar dessa ovanskligt herrliga melodier eu
ø * ^ 9
gång frambröto, men förljensten al deras sceniska anordning är derför icke ringa och
den tillhör Kuhlau.
• , • * I • a
Styckets ouverture har härslädes vunnit mvckel pris och vi unna den del gerna;
• . • •’ I • I t
• 41 L * * J T # • | | • i
likväl instämma vi icke deruti lullt obetingadt. Componisteu ville uti, denna symphoni
medelst toner måla handlingens karakter och så lillsägandcs framlemna dess prograinm,
> t ^ # ^ ’ k*
hvilket var rätt och billigt, men valde för sådant ändamål den i vårt tycke mindre
lyckliga utvägen att till största delen sammansätta berörde tonmålning af melodier,
hemladc ur sjelfva pjeseu. Web ers ouverturer voro i delta hänseende hans före-
bilder; men om äfven Kuhlau, likasom Weber, med särdeles fyndighet förmådde
åstadkomma en slags förening mellan tämligen disparata elementer, så kan dock sjelfva
saken, sedd ur philosophisk synpunkt, icke rätt gillas. En slik sammanjcninkning,
den må vara aldrig så snillrikt verkställd, blir dock i sjelfva verket icke annat än ett
skrädderi oph ehuru plagget med sina konstrikl^hopfogade brokiga lappar kan taga sig
J ’ | . | ’ T ’ #1
väl ut på afstand, är och förblir deL i grunden icke något organiskt helt, ulau endast
ell lappverk*). Men vi ha redan aulydt att originalitet icke var Kuhlaus starkaste
sida. Weber hade med sina blixtrande ouverturer gjort på flertalet af åhörare ett
djupt intryck, och Kuhlau, hvars sednare arbeten röja en viss förkärlek lör Weber,
tänkte måhända: ”gack du och gör sammaledes”.
Se vi emellertid hort från ofvaunämnde i vår tanka, verkliga fel i sjelfva plan-
« 1 « , r
anläggningen, måste erkännas att denna ouverture företer en stor idé-rikedom och
vittnar om en mindre vanlig konstfärdighet, hvartör den också gör betydlig effekt.
Endast skulle vi önskat alt det visserligen moderna, men platt intetsägande skramlet
> * • • \ / , • , * 1
med triangel, messingstalrickar o. s. v., varit såväl från ouverturen som från åtskilliga
,■ •» • i • • • ’ ’i
immror inuti sjelfva pjeseu aldeles bannlvst. Delta otyg kan vara bra att tillgå lör
klena compouislcr som bchÖlva dermed i någon mån skvla sina produkters inre
tomhet och skröplighet. Kuhlau behöfde^dct sannerligen icke.
Efter ouverturen kommer en melodram, hållen hufvudsakligen i pastoralform,
endast mellanät afhrulcn af valdhorns-signaler och trumpetstötar, målande de händelser,
som undertiden på scenen tilldraga sig. Denna inledning innehåller allt hvad som för
tillfället erfordras: hvurken mer eller mindre.
Men genast derefter uppstämmer ”Karen” sin romans; nJeg gick mig i Lunden cn
sildig Sommerqvcl”, hvarmed den serie af herrliga nalionalmelodier, som vidare under
styckets fortgång följa, lager sin början. Behandlingen af densamma så till
harinoni-niscring som instrumentering är i hög grad lyckad.
En annan romans, hvilken Karen derefter hör sjunga, fastän sådant ej verkstallcs
af hennes Stockholmska representant, börjas med orden: ”Jeg lagde mit Hoved til
1 » ■ *+ *s 11* ■ t . ’ <
*) Jeinför härmed (ivad eu atiuan fö rf. i deuua Tidnings N:o li (40) år 1854 yttrat om Webers
ouverturer. ,
■j \
I •
II
• #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
