Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■\itgaf några af sina äldre composilioner och författade några operetter), än med sin egen
lefnadsbistoria, såsoin han vänligt anförtrodde mig på en resa, den han gjorde med
mig från sin ensligliet till Manheim. Då lofvade han mig afven, nöjd med vårt ofta
sammanträffande tänkesätt, det ofvan omnämnda testamentet, men hvilket jag efter
hans död ingenstädes lunnat uppleta.
Prag den 20 Nov.
Med mycket nöje och njutning har jag rest ifrån Dresden hit, ehuru största delen
af vägen pä Böhmiska bottnen var elak, att man nattetid väl icke kunnat färdas deu.
Ifrån Dresden ända till Böhmiska gränsen gar en förträfflig chaussé, planterad med
unga fruktträn. Allt röjer den lyckligaste odling och välmåga. Vägen löper först tät,
förbi den stora Kungliga trädgården, i hvilken jag lillhragt så mången lycklig timma,
ja mången glad dag ^ min ungdom, och i hvilken den gode ömma Naumann måste finna
sin död på ett så plötsligt sätt. På en aftonpromenad efter en splendid dinér i stort
sällskap hade han förmodligen öfverlemnat sig åt hvilan i tjockaste buskaget, och
öt-verlölls af en slagfluss. Efter tjugufyra timmar fann honom en jägare, som följde sina
vädrande hundar, i buskaget ligga död. En flicka hade redan aftonen förut berättat
för trädgårdens portvaklare, att en sjuk eller död låg der; men den hårde mannen
hade icke hållit det för allvar, och icke gjort sig den mödan alt eftersöka. Med en
blandning af smärta och behagliga ungdomserinringar for jag längs efter trädgårdens
långa mur..........
Jag har mycket längtat efter ett fullkomligt lugnt ögonblick lör all troget kunna
beskrifva for dig en rörande scen, som jag haft med den gamle Hai/d/t. Fröken v.
Kurzböck, som han faderligt älskar, och Fru von Pereira, full af efithusiasm för honom,
liksom för allt stort och skönt, förde mig dit. Förut lät deu sednare mig höra hemma hos
sig på sitt fortepiano — liksom den första värdiga ouverturen till den förestående
scenen— en stor, svår sonat af vår förevigade Prins Louis Ferdinand. Hon spelte den
alldeles mästerligt, med lika så fint uttryck som med den fullkomligasle färdighet; ett föredrag
som i rcuhet och tydlighet icke lemnade något öfrigt alt önska. Hon är elev af Clemenli.
I en af de aflägsnaste förstäder måste vi fara nästan en limma genom de
uu-dangömdaste gränder och vrår. Sä funno vi den förträfflige gubben Haydn i ett
litet, men rälL artigt sommarhus, som tillhör honom, en trappa upp, i en trång
kammare, sittande vid ett med grönt kläde beläckl bord; klädd i en enkel,
men renlig grå klädesklädning med hvita knappar, och en sirligt friserad lockperuk
salt han ganska styf och nästan stel tält vid bordet, med begge händerna derpå, icke
olik en verklig vaxbild. Fröken von Kurzböck sade honom först, att hon gerna
ville presentera mig för honom; jag fruktade nästan, att^han icke skulle känna milt
namn, eller åtminstone i detta tillstånd af orörlighet icke erinra sig det, och blef
verkligen i hög grad öfverraskad, då den gamle vördnadsvärde öppnade sina alltid lifligt
blixtrande ögon, och sade: ”Reichnrdl? en — — inan! hvar är han?" jag hade nyss
kommit in, och han ropade till mig med öfver bordet utsträckta armar: "Bäste lieichardt,
kom dä! jag måste trycka dig till milt hjerla !” och nu kvstc han mig med häftig,
krampaktig handtryckning. Sedan for han tre eller fyra gånger med handen öfver
mina bägge kindben, och sade till de audra: "hvad det lugnar mig, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
