Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• At . f Ä<«
Dessa tillfälliga, Tor hvarje gång af andra personer beslående sällskaper, bvilka
for bekantskaps- vänskaps- eller skams skull åtagit sig alt under ett par timmars tid
låtsa höra på musik, äto dock icke detsamma som en verklig concerlpublik, eu publik,
hvilken vid det jemna besökandet af i ett förnuftigt system bragta concefrter, genom
den fortsatta vexelverkan mellan sig ocb artisterna, lifvar dessa i det den bildar sig
sjelf. Hos oss är blotta anblicken af concerlsalen tillräcklig för alt öfverlyga om
bvad andas barn del der församlade sällskapet är. Allt under utförandet af musik,
vore del än ett erkändi mästerverk, lornimmes der slamret af punsch- och toddyglas
från buffeten; dörrarne slås upp och igen, man går och kommer; man ser eleganta
herrar taga sig molion på golfvel, hvarvid är att märka atl de aldrig försummat att
bland sina skodon utvälja just det paret som knarrar mest. De gamla språka och de
unga kokettera. Man hostar och man nyser; men icke så som eljest är brukligt I
städadt sällskap, nej, det som nfvexling i tråkigheten välkomna behofvet utdrages till
den största möjliga längd, och verkställes med den största möjliga éclat. När så ändtligen
programmets sista nummer börjas, och vore del än finalen af eu Beethovensk symphoni,
så gifva dess första takter ofelbart signalen till ett temligen allmänt uppbrott, i hvilket
dock — det måste erkännas — ganska många icke deltaga, af aktning lör —
Con-certgifvaren.
Om allt detta just icke är något, bevis på ens den ringaste musikaliska bildning,
så låter det deremot draga’vissa otvetydiga slutsatser med afseende på den sällskapliga,
hvilkas anförande här dock skulle leda för långt bort från ämnet.
Jemför man med ofvanslående, den graflika tystnad, den odelade uppmärksamhet
och det lifliga intresse som förmärkes i andra orters musikföreningar, så . ... dock
hvartill detta? Liksom, och till följd af alt vi icke äga ett ordnadt eoncertsystem — —
här svaret på ofvanslående fråga — äga vi ej heller någon concerlpublik; hvarje
Concertgifvare har sin, och den består egentligen af — betalda enlréebiljetter.
• t
Annu en tredje faktor ingår som beståndsdel i vårt concerlväsende
Den offentliga Criliken.
Beskaffenheten af densamma torde kunna anses vara allmänt bekant.
Förutsättande delta, bemställes till denna criliks utöfvare äfvensora till resp.
tidningsredaktioners närmare pföfning följande förhållanden.
Vi äro, som af det förut anförda kunnat ses, i saknad af ett ordnadt concertvä*
sende och af en verklig concerlpublik. För den musikaliska criliken, äfven om déti
vore god, är således detta fält for dess verksamhet ett mycket ofruktbart; ty har den
resp. crilikern erhållit sin uppioslran af vårt musikväsende, så står han icke Öfvtr
detsamma; och har han fålt en annan, bättre, så måste han, för att kunna gagna,
antingen skapa eller afvnkta nya, förbättrade förhållanden. Våra musikrecensenter
göra intetdera, allraminst äga de en skapande förmåga. Återstår den musikaliska
litteraturen att underkasta crilik. Delta sker icke i de politiska tidningarne, och med
rätta. Nödvändigheten af att på förhand omnämna blifvande conccrttillslällningar kan
icke inses. Hänvisandet till ”det särdeles lockande programmet” loekar ingen frivillig,
ocb ’af de påräknade biljettköparne Slipper ju ändå ingen undan. Men bur som helst*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
