Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ I
"Jlla nog!” svarade Mozart, ”ehuru, uppriktigt sagdt, din text inle serdeles
behagade mig. Hur heler Wenzel Mullers opera?”
— Du har ju hört det ; Trollciltran och fagottisten.
— Na, men dä vår opera kallas Trollflöjten, så gör det ju ingenting.
— Men allt annal är just som hos oss! •
— Nå så vänd om det då I
Schikaneder studsade och sade derpå: ”Du har rätt! gif mig en fornuftig tanke!
hur skall jag ställa till det?” ,
Mozart tankte eller en stund; derpå yttrade han:
”Gör af den elake trollkarlen en vis och ädel prest, af den tråkiga, välgörande
feen en hämdgirig liexa, hvars dotter bortföres af den vise presten, på del hon icke
måtte förderfvas af modern, och med livars hand som Jyckliggör en ung och ädel prins,
• 9
som tillafventvrs kunde vara en af hans neolYler. Den elaka liexans dotter måslc
* *
vara mindre liflig och kokett hallen, en helt oskvldig, adel flicka; gif mig i stället för
den plumpa dvergen en listig neger; i stället för den tråkiga skyddsanden, tre
genier, i prestfurstens Ijcnst; i stället lör harem, tre beslöjade tärnor, den onda
trollqvinnans tjenarinnor; och slutligen i stället lör de fula slafvarne, en kör af
presler.”
”Rätt”, utbrast Schikaneder uppspringande — ”rätt, Mozart! så ska det vara! en
prestkör, en egyptisk prestkör, frimurare, pyramider, fem hela loger på teatern,
reception, eld- och valtenprofvet och slutligen del fulla ljuset. Mozart, du är
gudomlig! kom hit och omfamna mig och sen gå vi till Malschackerhof! i dag spenderar jag
Tokaverausbruch, skulle jag än iå gå hem i bara skjortärmarna!”
Det var den 10 Oktober 1791, aftonen af Trollflöjtens lörsla föreställning på
Thcalcr an der Wiedcn.
”Sade jag inte det förut? operan gör ingen lycka!” så liviskade Mozart, som
efter första aktens slut skyndat från orkestern upp pä teatern, till sin vän Emanuel
Schikaneder.
”Tala inte sä dumt!” svarade Papngeno-Schikaneder. ”Ha de inte rört händerna
när onvertyren var slut? iia de inte ropat fram mig och Paiuina efter Duetten! Ha de
inle begärt kören: nDas klinget so herriich”, två gånger da capo? hvad vill du mer?
Mozart, hlek af förargelse, bet sig på läpparnc och teg. Schikaneder fortfor
emellertid med stor belåtenhet:
”Jag säger dig, jag känner publiken ! låt bara andra akten börja, med prestinarschen,
frimurarlogen, min visa och eld- och valtenprofvet! sex buteljer champagne håller jag
atl operan gör lycka! se så, laga dig nu ner i orkestern, eljest blir publiken otålig,
om mellanakten varar för länge.”
Mozart gick åter ned i orkestern. Andra aklen började. Med hvnrje nummer
stegrades publikens bifall: prestkörerna hänförde, eld- och valtenprofvet frambragte
fullkomligt deu af Scbikauedcr beräkuade effekten, men Papagenos ocb Papageuas duo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
