Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt Bassis berättelse härrör den komiskn tnflelscenen i sisla finalel i Don Juan
anda liil Elviras inträde helt och hullet från Mosart; ly enligt da Ponlcs anordning
skulle Elvira liafyn inträd t i samma ögonblick då Don Juan slutar sill Giä la tnensa é
preparata och sätter sig till bords. Men Mozarl ville visa epikuréen i lians rätta
element och derjemle roa sig på några då omtyckta opcra-kompouislcrs bekostnad, och
sålunda uppfann han della ypperlign intermezzo. I våra dagar utfiires del tyvärr
ej mera i Mozarls mening, ly vår tids Don Juans och Lcporellos äro inga Bassi och
Lolli. Dessa behandlade denna scen vid hvarje ny föreställning på elt nytt sålt, i det de
underhöllo ett oupphörligi fyrverkeri af improviserade lazzi och qvicka infall, så alt
publiken försattes i sr. mm a glada lynne, som herre och ijenare efter Mozarts mening
borde visa på scenen. Men dertill erfordras visserligen de äldre buflasångnrnes savoir
faire; vår tids Italienska sångare kunna det lika litet som de Tyska någonsin
kuu-nat det.
II.
Trott flöjten. — Schittanetter.
Det är kändl att Mozarl skrel musiken till Trollflöjten för sin nödställde vän
Scbikanedcr; men den text som Schikanedcr skrifvil, var ursprungligen en helt annan
an den nuvarande och troget efterbildad den bekanta sagan pLulu eller Trollflöjten”.
Denna första text skall icke synnerligen hafva behagat Mozart, som cudnsl af vänskap
(or Schikanedcr åtagit sig dess komposition.
Tre eller fyra nummer af denna text voro redan komponerade, — endast Nattens
drottnings första aria finnes ännu qvar af dem — dä en morgon Emanuel
Schika-neder, med hatten bakvändt stjelpt på sitt tjocka hufvud, i sLor ifver stormade in i
Mozarts lilla arbcls-kabinett.
”IIvad skrifver du der för slag?” utfor lian.
— Din opera.
— Kasta hela skräpet på elden! alltihop går ål fanders!
— Är du förrvekl?
— Vrild är jag! förryckt och galen! jag säger dig, del är en lumpen vcrld vi
lefva i, som låter en fattig teaterdirektör gå under med direktion och allt!
— livad har då händt dig?
— Tänk bara! just nu får jag veta att Wenzl Muller liar för Josepbstadt
komponerat en opera på samma text som jag har gifvil dig.
— Hvad? Trollflöjten?
— Nå — en flöjt är del väl inte, utan en cillra och en fagoll, men allting annat
är alldeles som hos oss: en elak trollkarl, en förälskad prins med sin betjent, en god
fé med sin dotter, en tjock dverg o. s. v. Kort sagdi, hela Lulu, just som hos oss.
halva funnit sia fortkomst. Äfven i sednare åren gällde han fur en god violinist, ehuru lian
i de qvarletl-underhållningar som han lorunstallade i sitt hus, helst spelade altviol. — Mozarts
rust var en temligen hög barilon ; den skall för öfrigl ej varit så serdelcs, dock sjöng tiaa
allvarsamma . saker med känsla och uttryck. I »len komiska genren excellerade han genom sitt
humoristiska föredrag och knude i delta hausecude mäta sig med den Läste ltalieuske butfo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
