Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
✓
en originell idée, fullständigt utskrifven. Några har han vidare utfört, men de fiesta
hafva förblifvit små musikaliska själar, hvilka at sin skapare ej erhållit kropp. Det
bela är numera införlifvadt med Mozarteums samlingar, ehuru hittills ännu okändt för
den större allmänheten, och likväl lorde det vara af oändligt högre intresse och värde
än Beelhovens ”Studien»”
• • • *
Sophie Haibel egde äfven familjeporträttet, hvaraf en mindre lyckad kopia
återfinnes uti Nissens verk, samt slutligen ock det lilla klaver, hvarvid Mozart komponerade
Trollflöjten, en del al Tilus och Bequieinet, såsom man finner utaf eu påklistrad lapp,
med darrande hand skrifven af Mozarls enka. Instrumentet var så litet och lätt, alt
man kunde bortbära det under armen; tangenterna bruna och hvita. Sophie var vid
Mozarls död änpu helt ung ; han värderade henne mycket och det är kändt att hon
skötte honom under hans sista sjukdom och var närvarande vid hans död.
Requiemets uppkomsthistoria berättade Sophie ungefär så som den anföres i alla
Mozarts äldre biografier och äfven upprepats af Nissen. Det har sin riktighet alt den
egentlige beställarens namn, då verket beställdes, var okändt för Mozarts Jami/j; för
öfrigt bedyrade hon (hvilket ock genom original-manuskriptet i kejs. biblioteket, i
Wien är ådagalagt) alt Mozart sjclf färdigskizzerat hela requiemet ända till sista
satsen (hvilken, enligt Siissmavrs förfogande, utgör omtagningen af en föregående); hvad
han i instrumenteringen sjelf icke inera kunde skrifva, emedan hans händer slutligen
förlamades, dikterade han lör Stissinnvr, och dermed fortfor han ända till sin dödsdag
Då Sussmayr en gång icke genast förstod meningen och förnyadl frågade den döende
mästaren hur han menade det, utbrast Mozart med eu jemmerfull min: ”./Va, da
steken die Oeksen am Berye/”
Då Mozart låg på sitt yttersta, skyndade Sophie till eu prest och bad honom
komma till Mozart för att höra hans bikt och räcka honom döds-sakrameuterna.
Gudsmannen frågade henne om Mozart sjelf skickat henne, och då hon ej kunde bejaka
delta, svarade han: ”denne musikant har alltid varit en dålig katolik, till honom går
jag inte.” Sålunda fick Mozart dö utan sakramenter; dock fann manen annan andlig
af mera fördragsam natur, som förrättade jordfästningen. Såsom ett kuriosum måste
jag här nämna, att min berättelse härom i en Wiener-tidning för några år sedan af
censuren ändrades sålunda : ”Hon (Sophie) skyndade genast till biklfadren och han
(Mozart) mottog sakrameulcrna såsom del höides den goda katolik han alltid varit.”
(Forts.)
Barberarens första representation,
berättad af Bossi ni sje/f*).
”Jag blir alltid förtretad”, sade maeslron en gång, då cn vän hemma hos honom
stod och bläddrade i den nya editionen af hans operor — "jag blir alltid förtretad, då
jag ser denna upplaga af mina oprroV. Man skall stundom fiuna samma stycken deri
förekomma på flera ställen, emedan jag ansåg mig berättigad atl rädda del bästa ur
mina uthvisslade verk derigeuom alt jag använde del i nya operor. En lällen opera
an-såg jag vara död, och nu väcker man dem tijl lils igen."
*) Vi meddela denna skildring både såsom ett i sig sjelf märkvärdigt faetum ocb såsom supplement
till en i detta blad förut intagen framställning af samma tilldragelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
