Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man måste sjelf vara kompositör och i Ire limmar varit blottställd för en sådan tortyr,
för att fatta hvad jag led. Halft ursinnig störtade jag ut ur huset, förföljd af ett döfvande
skrik och larm, och trodde mig länge efter min hemkomst ännu höra det. Andra
dagen , bemödade sig mina vänner att mildra publikens (iendtiiga stämning och man gjorde
allt för att åtminstone åstadkomma opartiskhet. Men ingalunda gick jag i teatern på
aftonen. Man väntade mig förgäfves. Jag låg till sängs och hade dragit täcket öfver
huivudet, för alt slippa höra oväsendet. Imprcsarion skickade bud till mig, men jag
svarade att man skulle spela utan mig, ty jag vore alldeles inte sinnad all komma.
Sent på aftonen väcktes jag af ett i början doft, men sedan allt tydligare huller, ur en
orolig slummer. Milt rum upplystes af ett klart sken, jag hörde milt namn ropas och
tänkte med förskräckelse på den förra natten. "De barbarerna!" sade jag för mig sjelf.
”Skall deras hån förfölja mig ända bil?” — Då jag hörde buller i trappan, ropade jag
i full förtviflan till min värd att tilircgla alla dörrar och bistå mig.
Det lyckades med svårighet några vänner, som trängde sig in, alt rycka mig nr
min villfarelse. Man kom nemligen med ett fackeltåg och ropade öfverljudt: ”Lefve
Rossiui !n nu öfvergick min ångest till den bögsta glädje; jag ville öppua dörren, men
då föll min blick på den olyckliga nötbruna fracken som hängde på väggen; den
återkallade för mig alla mina lidanden, och åler drog jag täcket öfver hufvudct. Det
dröjde länge ittuan jag insläppte mina vänner och omsider följde dem i teatern, der jag
väntades af det mest ärofulla mottagande, som rikligen godtgjorde allt hvad jag utstått.
C z c r n y.
$
Carl Czerny, Wiener-klaverlararnes Nestor, afled, såsom bekant, i Wien den
15 Juli på altoneu. Han var född i Wien den 21 Februari 1791, af obemedlade
föräldrar, i hvilken siad han tillbragle sin mesta tid och under en mångårig verksamhet,
i synuerhel i egenskap af musiklärare, lyckades förvärfva och bibehålla både aktning
och välstånd. Frän sin första barndom uppfostrad för musiken, hade han tagit
omedelbar kännedom om alla musikaliska uppenbarelser från delta århundrades början
äu-da intill de sednastc åren, och egnat allt det lifligasle deltagande.
Man såg ännu på sista tiden den lilla gubben med sin kalott pa hufvudct, i nästan
bvarje konsert, sittande pä den nedersta parterrbänken i musikföreningens salong.
Hans fruktsamhet såsom tonsättare var otrolig, och hans utgifna arbeten (hvaraf
många visserligen blott ega elemer betydelse) uppgå till opustalet 849. Dessutom var
lian en den flitigaste arrangör, och i detta hänseende tillkommer honom det lolord atl
i ej ringa inån hafva bidragit till klassikernas spridning bland den större allmänheten.
1 manuskript eflerlemnar bau (enligt egen uppgift i testamentet) i andlig musik 24 messor,
4 requiems, omkring 300 gradualer och oflertorier; i profan: symfonier, konserter,
violiuqvartetter, qvintetter, trior, samt sonater, duos, trios, qvartetler m. m. med piano,
allt i allvarsam stil; dessa manuskripter har han testamenterat ål musikhandlarne Spina
och Doppler i Wien. Czerny har under sin långvariga praxis som musiklärare (redan
1818 undervisade han i Wiens anseddaste hus) bildat ett betydligt antal af verldens
bästa pianister och hans instruktiva kompositioner äro kända och aovanda öfver bela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
