Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pel karl/ Det ”bell ordinära värdshuset” var just ”Blå flaskan” i Altlerchenfeld, huset
N:o 4, och den ”helt simpla karlen” var ‘den gamle Don Banuzio Biscroma, som jag
ännu år 1846 i samma värdshus lärde känna som eu 88-årig gubbe, der han berättade
mig följande anekdot.
Sedan Mozart — som hufvudsakligen genom klaverlektioner måste uppehålla sig
och de sina — hela långa dagen hade släpat sig trött, så gick han vanligtvis mot
aftonen ut. till Blå Flaskan i Altlerchenfeld, ior att dricka sin Seidl fleurigen och slå
käglor med de hedervärda stamgästerna i Blå flaskan, hos hvilka han alltid var en
välkommen gast, ty käglorna och biljarden utgjorde Mozarls hufvudpassion, dels för
kroppsrörelsens skull, och dels emedan under spelet de skönaste musikaliska ideer upprunno
hos honom, hvilka han genast antecknade i en liten notisbok och sedan utarbetade
hemma under nattens tystnad, då hustru och barn längesedan lågo i sin bästa sömn.
Don Ranuzio Biscroma var italienare, en äkta romare. Ranuzio var hans verk-
* I*
liga förnamn, men om hans verkliga tillnamn var Biscroma, lemnar jag derhän, ehuru
jag förmodar alt han erhållit det i följd af den tilldragelse hvari han spelade en
huf-vudroll, samt sedan behållit det. Han hade som yngling kommit till Wien, och då .
han egde eu ganska vacker barilon, så hade han ulan tvilvel kuuuat göra sin lycka
på scenen; mcu dertiil erfordrades studier och arbete, och det var icke hans sak.
Han föredrog att af en gammal harpist efter gehör lära sig så mycket af
harpspel-ningen, att han nödtorltligen kunde ackompagnera sin säng; derefter lät han inskrifva
.sig i polisen såsom harpist och försökte sin lycka i värdshusen. Hans lyckliga sljerna
förde honom till Blå flaskan; der sjöng och spelte hau i trädgården nära kiigelbanau
der Mozart just som bäst käglade med stamgästerna.
Mozart spetsade öronen, kastade eu skarp blick från sina stora mörka ögon till
sångaren och nickade vänligt.
Då det mörknade, upphörde Mozart med sitt kägelspel och bröt opp för att
återvända tiål staden. Då han gick förbi harpisten, tryckte han oförmärkt ett mynt i hans
band. Det var en blank Munzgulden.
Högst förvånad öfver en så ansenlig gåfva, frågade Ranuzio värden, hvem den
hyggliga signoren var som nyligen bortgått, och berättade tillika huru rikligen
densamme begåfvat honom.
n
"Ajo° -t- svarade värden — ”det var ju vår goda herr von Mozart! men hör
på, Rauulzl! oin han har skänkt dig eu blank munzgulden, så måste han tyckt oin
dio sång, och har han det, så kan du vara stolt, ty han förstår del och står i stor
respekt hos alla musikanter i stan.
”Ahl” n- utbrast Ranuzio — ‘hveni skulle inte känna signor Mozart!” och nu
fcttftde lian knappt afvakla aftonstunden följande dagen, då Mozart inträdde i
exlra-rummöt i Blå Flaskas, för att intaga sin Seidl iunau bau begaf sig till kägelbanan.
Randzio hetsade på honom och tackade för den frikostiga gåfvan: ”men pengar
aiguor, tar jag iule mera af er, sedan jag vet hvem ni är; jag är redan glad om min
•ång behagar er och om ni ville visa mig den godheten att lära mig några af edra
vackra sånger/’
Aja» jag skall skrifva ett par stycken för dig och ditt instrument. Du läser
vät från hfödeå?
• %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
