Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska operetterna befinner sig Auber på en helt annan linie än i den Stumma, ocb
här står han« åtminstone i vår Lid, utan medtäfiare — möjligen ock utan jemnbördiga
efterföljare.
Vid operans förra representationer var en ej obetydlig del af balletterna i första
akten utesluten; en åtgärd, som kan vara på siu plats, när dansen blott utgör ett
divertissement, ett intermezzo ulan vidare bemärkelse. Men dessa ballettnuinmer —
samtliga af Aubers egen komposition — ega i sin väg mestadels musikaliskt intresse
samt framför allt nationell fysionomi. Deras upptagande vid ifrågavarande
representation ökade i sin mån onekligen operans intresse, hvilket förnämligast var förhållandet
med den vackra boleron, hvari i synnerhet AI:II Wicgand sägs med fortjent bifall.
nDen Stumma’1 gafs äfvcu nu med det uppfattningssätt af modern Iransk-italiensk
musik, som sedan gammalt hos oss vuunil häfd och hvarvid både utförande och åhörare
nogsamt hunnit vänja sig. Man säg emellertid förr tvä partier gifua på ett sätt som
lät sluta till huru det hela borde uppfattas och hvilket lolalinlryck härigenom kunde
vinnas; det ena var redan i sig sjelf ett hufvudparti, det andra blcf det: vi mena M:ll
Jacobsons (och före henne fru Strandberg-Oslerbergs) Fenella samt Petterssons
• ^ •
Lazzaron. Numera återstår blott det ena och Af: 11 Jacobson gaf del svåra partiet, om
än icke med all söderns glöd, dock med den sanning, den känsla och nyansfiness,
hvarpå man igenkänner den intelligenta konstnärinnan. Vi framljfta i detta hänseende
bland annat scenen med prinsessan i 4:de aklen, der öfvergängeu från hat till mildare
käuslor var ett moment al mvcket intresse. — Dä man saknar Pettersson i
Lazzaro-nens rol, bör man derföre icke neka alt den nu i allt fall gafs ined förljenst, om än
icke förebilden upphanns. — Uland öfriga medverkande bör hr Walin lofordande nämnas,
emedan hans framställning utvisar studium och begrundande af rolcn, och emedan han med
framgång söker sätta denna i samklang med siu iudividualilet. — Man kunde hemsläiia om
icke hr Sandström lämpligen kunde åtminstone alternera ined hr Weuubom i Borcllas rol.
Ett rolbyte har inträffat, nemligen med Alfonsos parti, som nu gafs af hr
Dahlgren, ehuru denne i flera iall förljenslfullc sångare déuua gäng i vokalt hänseende icke
var rätt lyckligt disponerad: elt vid de årliga försllingsreprescntationerna ej ovanligt
förhållande, som äfven denna afton inträffade med flera af hufvudparlieruas innchafvare.
Orkestern utförde sill parti berömligt; deremot saknade kören ofta sammanhållning.
Undantagsvis nämna vi böukörcn i 4:dc aklen, som gick bättre.
I spel och scenisk anordning förekomma ett par oegcntlighcler, livilka, om än
skenbart ej makt påliggamle, dock medföra störing af illusionen. Sålunda synes del oss som
om striden mellan fiskrarnc och soldaterna i första akten horde hållas mera åt fonden
till och på något afstand från Leonora, i stället för att nu rabulisterna nästan
bok-slafligen operera i prinsessans rygg; och det erfordras det förenade tålamodsmättel hos
två så saktmodiga damer som Leonora och Al:II Fundin för alt icke taga humör öfver
denna ringa graiiulagenhcl.
Fysiken lär oss all man icke kan komma lös, med mindre man förut sitter fast;
men icke dessmindre händer del alt. deuna vigtiga sanning förbises, och den olyckliga
Fenella kau i 4:dc akten endast med stor svårighet lösslita sig frän prinsessan, icke
derföre att hon faslhälles så hårdt, ulan derföre alt hon icke fasthållcs alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
