Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ranuzio blickade dit der de båda mästarne sulo och bugade sig sedan
vördnads-fullt i det han yttrade, med blicken lastad på Salieri: ”hvarmed kan den arma
Ranuzio Ijena sin berömde landsman?”
”Du känner mig då?” frågade Salieri.
— Jag besöker ofta operan, Maestro Antonio.
— Det gläder mig; jag har hört dig berömmas och önskar att du här också en
gång måtte sjunga ett stvckc af mig.
— Med största nöje, Maestro Antonio, bara det inte är lör svårt för mig.
— Det skulle jag inte tro! se der! — Salieri uppdrog ur fickan ett notblad,
räckte det åt harpisten ocb fortfor: ”inöfva del för dig sjelf i all tysthet, hör du?
ingen bör få veta af det. I dag åtta dar kommer jag åter hit med några vänner
och väntar att du då gör din sak väl. Delta i förväg!” han kastade ett blankt
guldstycke på bordet och aflägsnade sig med Ditlersdorf.
"Sapperment, Ranuzl!” utbrast värden, i det han förnöjd gnuggade händerna, ”det
der lofvar godt lör oss! du skall se att din landsman och hans vänner inte knoga,
utan kosta på sig något! jag lär bara inte glömma fin konfekt".
”Jag är bara inte nöjd med att jag måste förliga det för min goda Signor
Wolfgang", mente Ranuzio. ’
Du är en lok! tror du han skulle bli afundsjuk på dig? pass på bara livad han
skall bli glad om visan duger och du gör din sak ordentligt; du vet ju hur gerua
han hör något som duger af andra musikanter”.
Delta visste ock harpisten lika väl som värden i Blå Flaskan, och lugnade sig
så myckel heldre, som cn blick på Salieris notblad öfvertygade honom om alt sången
var utmärkt vacker och alldeles som skrifven för honom.
Mozart hade denna afton varit hindrad att komma i Blå Flaskan, men hans nya
sång hördes med utomordentligt bifall; Ranuzio måste sjunga den hela veckan, liera
gånger hvarje aftou. (Slutet följer.)
Kongl, Teatern,
&
Den Stumma från Portici har, utom sina öfriga fortjenster, äfven visat sig vara
den lämpligaste årliga invigningspjes för det nya spelåret, och spelar sålunda samma
rol hos oss, som Meverbeers operor på dc flesta tyska operateatrar. Afven denna
gång, nemligen i Torsdags, åleröppnades Kongl. scenens representationer med det
Auherska verket, som gals för utsåldt hus och åhördes med myckel intresse. Denna
musik, hvars färger, hvars glöd tyckas hemtals ur den volkan, kring hvilken dess
handling rör sig och i hvilken den slutar — denna musik är ock, oakladl vissa brister,
för rik, för sann, för att så lätt försvinna ur konslverlden. Uti denna opera
sammanträffar Auber med Meyerbeer i bastant realitet, i säker sccnik, i mästerskap uti
rösteus och instrumenlernas behandling, men ölverlraffar honom i nationell färg och
melodisk kraft, under alt Meyerbeer i stället går ännu ett steg längre i det djerft
drastiska. På delta fält söka båda mästarne ock ersättning för den bristande idealitet, som hos
Auber isynnerhet i behandlingen af Fenelias parti stuudom gör sig märkbar. Uti de nationellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
