Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:is 32 & 33.
1857.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
5:e Årgången.
Stockholm.
21 September.
Om Musikens och Poesiens förhållande till hvarandra,
såsom sammangjutna till ett helt i den lyriska konstformen.
(Af II—r.)
Bland alla de sköna konster af Ii vilka snillet beljenar sig till åvägabringande af
en förening mellan ideen och materien, gifves icke några, som sinsemellan så mycket
öfverensstämma, och hvilka genom det innerligaste samband så nära äro med
hvarandra införlifvade, som poesien och musiken.
Båda framställa det sköna som är till för fantasien; verka således på Andens
område ensamt, och icke, såsom de öfriga konsterna, älven för den sinliga
åskådningen.
På samma sätt som poesien till sitt yttringsmedel begagnar sig af språket, så
begagnar sig musiken af tonerna. Ordens sammansättning lill meningar med ordnadt
inre sammanhang, motsvarar neniiigcn tonernas figuration, sammankläm ning och
indelning i perioder efter vissa rythmiska lagar.
Ord och toner äro således de vil korliga tecken, hvarmedelst dessa båda konster
uppenbara sig. Häraf vill det synas, "som skulle naturen sjelf bestämt dem, icke
endast att verka gemensamt, ulan fastmer att sammansmälta till en enda
uppenbarelse" (Lessing).
Del var en tid då denna, på ett äkta konstnärligt sätt verkställda sammansmält-
« I ^ ( *
ning icke utan äfventyr af laga räfst kunde uraktlåtas. Nu verkställes icke sällan
denna förening utan afseende på om dessa konster sinsemellan ega en verklig
öfver-ensstäinmclse; det vill synas, som skulle oftast ell visst tvång fjetlra dem vid
Hvarandra, och de hvar för sig längta elter frihet. Såvida sammansmältningen af de båda
konsterna skall uppfylla esthetikens alla fordringar, måste den betingas af vissa
förhållanden, dem man icke utan fura alt misslyckas helt och hållet kan förbigå. Der
• I • f
endera, antingen poesien eller musiken, brister i något väsftndtligt af dessa
förhållanden, der skall alltid deras förening bära prägeln af elt tvång, nog märkbart, alt man
icke skulle kunna klart inse huru de, lill följe af den ringa öfverensslämmelse som
råder dem emellan, längta efter skiljsmessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
