Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att tonernas rfiytm strängt lämpas efter ordens natur, ulan att orden noga
uppfylla alla fordringar som den lyriska konstformen, bjuder, kan aldrig mellan poesien
och musiken en rätt förening äga rum. Först när dessa bada konster genom
inspirationens eld blifvit sammanvigde till ell enda väsende, uppenbarar sig i dem den
genius, som förmår lyfta själen mot högre rymder, och som låter henne kasta cn
blick in i de himlar, dem instrumentalmusiken, i visserligen dunkla, men tjusande
aningar så hänförande framställer för det inre sinnet. Denna genius kalla vi
Sängen, — älsklingsbarnet af musiken och poesien, — denna förmedlande makt mellan
ordet och tonen, och hvilken förenar allt hvad dikien eger Ijufvasl och skönast med
hvad tonkonsten äger mest hänförande och till hjertat talande.
Då vi erkänna att sången, betraktad såsom tÖrcningslänk mellan ordet och tonen,
ingen bättre tolk eger än en god lyrisk text, så är det väl af högsta vigt att tillse,
det denna icke af melopoeten eller öfversältaren blifver missvårdad. Och likväl, huru
ofta tinna vi icke detta vara förhållandet!
Granska vi till en början de öfversätlningar af katolska messor och kantater, som
som hos oss blifvit gjorda, så finna vi att i många bland dem icke endast originalets
poesi bortfallit, ulan äfven att sjelfva meningarne i texten fått cu främmande
betydelse.
Hafva vi icke funnit, l. ex. orden Stabut Maler dolorosa juxta crucem etc. (den
sörjande modren slod vid korset) — försvenskade med: skåda Jesu svåra pina, som
han led f"ör sgnder dina! Skälet till denna betydliga afvikelse från originalet
uppgif-ves af komminister Beckman i den af honom 1843 i Stockholm utgifna skriften:
”Schwedische Bearbeitungen und Ueberselzungon der Sequenzen Dies iræ und Slabat
Maler, als Erstlinge Hymnologischer Forschungen.” Det består nemligen deri, alt man
genom undvikandet af alla antydningar på Jungfru Maria, trodde sig göra
protestantismen en tjenst.
”1 det man ängsligt sökte utrota hvarje spår af katolicismen, gaf man något
helt annat än det latinska innehållet, och hvad man gaf, var dessutom affaltadt i en
helt oeh hållet misslyckad form.71 Man gjorde således här bisaken till hufvudsak.
Vända vi oss till de äldre öfversätluiugarne af våra operatexter (att alldeles
för-flerlalet af texter under de sångstycken soui stundligen öfversvämma oss från
musikofficinerna), så möta oss icke mindre bizarrerier här. Del är icke tillräckligt alt
öfversältaren fullkomligt känner språket, han bör äfven kunna förstå alt rätta
meningarna efter den musikaliska rhytmen sä all icke, der denna slutar, texten har
efter-satsen qvar. I operetten "Marie eller Bröllopsfesten”, med musik af Herold, det
originaltexten beskrifver ell ungt fruntimmers klädsel, har öiversätlaren icke haft klart
för sig, alt "en och samma rhytmiska form kan icke egentligen tillhöra mer än en
tanke, en idé; och alt när ideens form förändras, så förändras med detsamma äfven
dess betydelse.’’ (Janzon, Pindaros, p. LXXXVI). Föga frågande efter rhytmeus
logik, drar han åstad sålunda:
nHvit klädning, lätt som dufvan
Okonstlad och en hatt
Med blommor ifrån tufvan
Allsinte plymbesalt.”
tiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
