Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Abbale”, sade Salieri med en nick till da Ponle, ”hur går del med Tararc? ni
lå-ler mig alltför länge vänta på .sista akl^n.” r , •
— Del som dröjer länge blir väl gjordl, Maestro! lör öfrigt skall Turare, eller
Axur, Lie (COr/no, såsom jag Irar omdöpt honom, före månadens utgång ligga färdig
på ert arbetsbord.
— Ab, ni är en trög poet, Abbale.
— Tvcrtom, jag är alltför 11 i tig- Fråga bara Mozarl.
— Ar det sannt, Mozart?
Mozarl nickade leende och svarade: ”Så vidt jag vet, arluvlar da Ponle samtidigt
pä tre serskilda operatexter: Axur för er, Cosa rara lör Marliui och Don Giovanni
för mig,- Ilvad ban på delta sätt kan åstadkomma, lar tiden utvisa."
”Och don skall utvisa det, Mozarl!” lörsäkrade da Ponle, "lila på mig."
KZitlo, zillo!" ropade Salieri, ”harpisten börjar.” Och nu började Hanuzio ett af
.sina ouitvektasle och bäst inölVadc suugstvcken. Salieri fann att värden balt rätt uti
i/ m ’’ é
alt Uauuzio ej uteslutande sjöng Mozartska sånger; tv han lät höra de nyaste och bästa
opera-arier oeli andra sånger af den tidens mest omtyckta komponister, samt aIbröts
ofla af åliörarncs ljudliga bilällsytlringar. Men intet af hans stycken framkallade en
sådan entusiasm som Fjgaros stora aria vid första aktens slut, oeli Salieri kunde icke
afhålla sig från att hviska till Mozart, i del han häliig! tryckte hans hand: "Vid Gud,
Mozarl! hade vara holbperisler vid Figaros uppförande gjort sin skyldighet så som
denne vngling, sa skulle Wiens publik bättre, ha förstått ert mästerverk, lin livad som,
till evig skam för den goda smaken, var händelsen!”
Mozart såg förvånad pä den talande oeli svarade: " det är möjligt! för ölrigl, då
operan gjort lycka i Prag, och ni säger mig all ni tycker om den, sä lrägar jag inte
mvekel efter dess motgång i Wien och vidhåller livad jag aftonen efter den första
föreställningen lofvade mig sjelf: för Wien skrifver jag ingen opera mer!”
”iVej, del/a löfte får ni inte hålla!” utbrast Salieri upprörd.
• Tyst”, afhröt Mozarl, "lyst! livad är del?” — lian började lyssna med stort
intresse ocb tycktes knappt våga andas. Salieri riktade den lågande blicken stadigt på
Mozurls ansigte och lät ej den. ringaste rörelse i hans drag undgå sig.
Harpisten hade nemligen i detsamma börjat föredraga den Salieriska
kompositionen: det var den originella orli karakteristiska romansen vid den nattliga llurciusfesten,
då Biseroma berättar sina äfvenlyr (ur operan Axur eller Tarare).
Uauuzio började sålunda: (Se png. 256 oeli 257.)
Hela sällskapet var icke mindre än Mozarl öfverraskad al den nya
kompositionen, livars författare var okänd för alla, utom lör dom som voro invigde i
heinlighe-len. samt lor da Ponle, textens lörfallare; men då llanuzio slutade, då utbröt ett
bi-fallsjubel, sådant män vid dylika tillfällen endast får höra bland hänförda Wienare.
Tre, fvra gånger måste Banuzio upprepa romansen, hvarje gång stegrades jublet, oeli
hvem vet huru mänga da capos ännu kunde ha skallal, om icke den uttröttade
Banuzio hade förklarat, att det for den aftonen var liunoin omöjligt alt sjunga någon
lon mera. .
Nu hörde man frågas, likasom med en mun, hvem som komponerat den vackra
sängen? men Mozarl utropade, i del lian sprang opp: "af ingen annan än Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
