Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flozart.Notiser.
Efter Lyser.
IV.
Hon Hanwzio Hittcrotna etter »Mittå Ftattkn»% >
(Forts, och slut fr. N:o 31.)
De åtta dagarne voro förflutna, och redan tidigt på aftonen inträdde Salieri, i
sällskap med Dittersdorf och några andra herrar, i Blå Flaskan.
• •
”Ar du färdig med ditt stycke?” frågade han i det han gick förbi Ranuzio till
det lör honom och hans sällskap reserverade bordet i extra-rummel.
”Si Signor”, svarade harpisten.
”Godt! — och ännu en sak: du föredrar stycket ulan något föregående
tillkänna-gifvande, och förtiger äfven kompositörens namn, i händelse du skulle tillfrågas derom.
"Som ni befaller, Signor !" svarade Ranuzio med en bugning. Salieri och hans
sällskap togo nu plats vid sitt bord och undfägnade sig med kafTe, fint bakverk och
sednare med äkta Tokaver-Ausbruch, som den förut instruerade värden ej underlåtit
att anskaffa från Esterhazykällaren.
m
Blå Flaskan fylldes nu alltmera af stam- och utomordentliga gäster. Utrymmet ville
knappt räcka till, ty det trefliga vädret hade, såsom ofta plägar hända i Wien,
förvandlat sig till ett högst otrefligt, så att man icke längre kunde vistas i trädgården.
Klockan i den gamla Altlcrchenfelder-kyrkan hade just med siu hesa ton
förkunnat den sjette aftontimman, dä Mozart, åtföljd af ännu en herre, inträdde i
gästrummet. Denne man tycktes vara ätta till lie år äldre än Mozart, hade tör öfrigt
ett högst intagande yttre och en ädel hållning, samt utmärkte sig genom en
egendomlig blandning af djerfhet och behag. En besynnerlig kontrast bildade härmed
mannens drägt, hvilken var densamma som Wiens s. k. verldspresler pläga bära.
”Vid Gud, Mozart!” sade han, sedan han kastat en hastig blick ål exlrarummet:
se bara ! der sitter i högstegen person vår ypperlige Maestro, Cavaliere Salieri, och
rundtomkring honom Dittersdorf, dementi och unga herr van Swielen”,
”Minsann! ni har rätt, da PonteP svarade Mozart. ”Verldens undergång måste
inte vara långt borta, när så förnäma herrar inte försmå Blå Flaskau”.
”Hit, Signor Mozart! hil till oss, Abbale!” ropade Salieris klara stamma. ”Er
plats är hos oss, och vi ha redan länge väntat på er”.
Mozart gick utan förlägenhet fram till bordel, bjöd Salieri handen och sade
leende: ”Jag hade väl inte kunnat drömma om alljust här sammanträffa med er —
god afton, herr von Dittersdorf, Buon giorno, Signor Clcmcnti, hur mår ni, Swieten?"
”Ni får inte undra öfver att finna oss här”, sade Salieri leende, ”vi ville också
9 9 i
en gång höra er skyddling, harpisten Ranuzio, och man har försäkrat oss, att han
ingenstädes gör sin sak så bra som här i Blå Flaskan.”
Mozart skrattade ock sade:” Aja, det är sannt, här Jåler ock något göra sig, om
man eljest duger till det.” Han tog plats bredvid Salieri och tömde del fulla glaset som
Salieri räckt honom, sedau han klingat med alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
