Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log något ironiskt och samtyck le gcrna, hvarpå Volumier tiflägsnade sig helt förnöjd
tv lian hoppades nu det hästa hade för sina erotiska och musikaliska intressen.
^ ■ •
Konsertdagen var inne. Ingen anade något om den föreslående täfliugsstriden,
konungen hade ej omnämt den, och ingenting vidare hade heller skett iin alt Volumier
hade sändt ell href lill Weimar, till följd hvaraf en larllig, anspråkslös man derifrån
skyndade lill Dresden, der han hjertligen omfamnade Volumier, som otåligt afbidade
den utsatta dagen.
Ljusen voro lända, en krans af älskvärda damer, omgifven af diplomater och
andra förnäma personer, prvdde konsertsalen, och ändtligen inträdde hofvel, hvareller
Marchand, koketterande ål alla sidor, satte sig ned vid klavecincu. Vid hans sida
slod den orolige Volumier, åtföljd af vännen från Weimar. Alla ögonglas riktades
genast pä den anspråkslöse ireuilingen, ty han hade endast föreställts konungen sjeif
löre konsertens början. Naturligtvis saknades icke uddlösa satirer öfver den enkle
mannen, som, stilla och allvarsam men med snillets pregel på sitt anlete, stod bakom
Marchands stol och än med ell bilallsleeude, än med en ogillande skakning på
hufvu-det atföJjde spelet. Omsider iiade Marchand slutat sina variationcrMyer en fransk
cbansonnelle och applåderades högiigen för sin konstfärdighet och det lifliga, eleganta
utförandet. Da lemal i sig sjelll var sä enkelt, sä tvidade man att det kunde varieras
ännu annorlunda och bättre, och konungen, som var biand Marchands ifrigaste
beundrare, föran lä l fremlinge.n med en handrörelse all variera samma melodi. Volumiers
hjerta klappade vid denna svara uppgift, men hans vän intog helt lugnt Marchands
plats, preludierade kort men mästerligt och öfvcrgjck sedan till den af hans föregångare
varierade melodien. Man lyssnade, förvånades, hänfördes, ty Marchands spel var mot
delta som vattenskum mot äkta champagne. Här var själ, känsla, teknik, framför allt
snille, hvilket Marchand aldrig egl. Ett dundrande bifall följde eller spelet. Volumier
var utom sig af förtjusning, under det Marchand bleknade, ty han var besegrad.
Men liuru förvånades man ej, da den iremmaude ater upptog samma tema, och
ytterligare pä ell snillrikt sätt varierade del 12 gånger! den obekante be höl I segren, men
lät del cj bero dervid, utan upptecknade pä stället ett improviseradl Lema på ett
pappersblad, räckte del ål den stolle fransmannen och inbjöd honom dermed till en
vänskaplig täflan på orgeln, i del han af honom utbad sig ell annat tema.
Marcbaud mottog papperet med darrande hand, föregaf ett svepskäl för att allägsna
sig ur salongen och återkom icke. Eller mycket väntande ville man uppsöka den
Iranske konstnären, men Marcbaud var icke angelägen om clt nytt nederlag, lemnade
Dresden med extrapost för alltid, oeh den sluge Volumier förmådde knappt dölja sin
glädje, ty hans vän hade pa en gang befriat honom trän en vådlig rival och beredt
den tyska konsten en algjord öivcrvigl.
Den freinmande var Johann Sebastian Hach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
