Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Om Kyrkomusiken i Sverige
af H’. Hildebrandson.
Stockholm, Westvell, 1851.
Bland de, hos oss få. skriftställare, hvilka befattat sig med tonkonstens litteratur,
r>
intager nämnde författare ell akladt rum. Åtskilliga af hans värdefulla uppsatser, —
sednast flera rörande kyrkomusik och dithörande ämnen, — hafva med begärlighet
blifvit ’mottagne af den, för denna konsts litteratur sig intresserande allmänheten.
Inledningen till det arbete vi här framlägga för vära läsare, låter oss, af de
olika stilarna i byggnadskonstens talrikt qvarstående minnesmärken, hvilka af särskilda
folk blifvit använda vid uppförandet af deras religiösa byggnader — äfven om icke
historiens vittnesbörd bekräftade detsamma — draga den sannolika slutsatsen, althvarje
folk äfven haft sin serskilda musik för religiösa äudamål; ty, ”lika litet man för dessa
ändamål kunde godtyckligt använda än den ena, än den andra byggnadsstilen, lika
litet kunde det ena folket derlill begagna den musik, som tilihörde ett annat. De to-
ner, hvilka ljödo inom Indiens urgamla klipplempel, skulle utan tvifvel, om de hade
användls vid grekernas glada och lilliga fester, hafva förefallit fremmande och vidriga.
Den skönaste katolska messa skulle säkerligen, om den hade kunnat uppföras under
en Odiusk offerfest, hafva tagit sig illa ut; och de skrän af lurar, Ii vilka uppfyllde våra
hedniska forladers offerlundar, skulle ofelbart, om de anbringades inom en christen
kyrka, förefalla högst afskvvärda. Hvarje religion har i allmänhet haft sin egen konst
och således äfven sin egen tonkonst.”
Kristna tonkonsten kan med fullaste rätt kallas en kristlig konst. Den utgör —
säger författaren — icke en fortsättning af någon förutgående, numera längesedan
försvunnen. Pä dess utveckling har säkeriigeu livarken någon framlida eller samtida
konst egt något inflytande. Författarens bevis härföre äro af stort intresse.
Vidare framlägger förf. sina åsigter om kyrkomusikens bestämmelse. ”Denna bör
nemligen vara hvad den ock merendels varit, att understödja och försköna, d. v. s.
ackompaguera kyrkosången. Delta ackompagnement kan gerna så inrättas, alt del i
förening med sången eger ett ganska högt konstvärde. Men vid gudstjensl bör det
alltid vara strängt underordnadt sjclfva sängen, hvilken är och alltid måste iörbliiva
hufvudsak i all kyrkomusik. Då man i allmänhet med skal kan påstå alt den skona
konstens, således äfven tonkonstens, ändamål är att försköna menniskoliTvet och
förädla menniskan, så måste man väl äfven medgifva att musiken i betydlig mån
bidrager till gudsljenstens skönhet och högtidlighet. En lång erfarenhet har ock nogsamt
ädalagt, att en väl inrättad kyrkomusik i icke ringa grad förmår väcka, stärka och
underhålla andakten, samt derigeuom göra menniskoruas sinnen mera tillgängliga för
de gudomliga sanningarna.”
För koralens uppkomst och betydelse redogöres, samt de olika sånger som inom
den äldsta kyrkomusiken begagnades och ännu i denna dag begagnas inom den
romersk-atolska kyrkan, ehuru med liden m era konslmessigt utbildade. Kyrkomusikens miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
