Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 34.
1857.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
5:e Årgången.
Stockholm.
28 September.
Mozart-Notiser.
Efter Lyser.
...
V. ,
NAhterøaief,
« • *
I det blå förmaket, som låg nast intill den stora sängkammaren, i en fördjupning
af hörnfönstret salt Mozart ulmatlad och nedslagen vid sill skritbord. Hans stora,
lörr så gladt strålande öga var nu halfslulet, som om han vore i begrepp alt inslumra.
Men detta var ej förhållandet; han lyssnade blott till sången af sin näktergal, hans
älskling bland alla de fjädrade sångarne han egde. Denna näktergal var en skänk af
grefve Tkum, och Mozarl hade fyra år förut, efter Dou Giovannis första uppförande,
erhållit den. .. ,J-i 1 "
Derpå tänkte han nu, i det han hörde på sin älsklings toner, och ctl djupt vemod
intog bans själ. - ‘ ‘
nDen liden kommer aldrig mera återl" sade han haifhögt för sig sjelf — ”iocb
9 fl %
snart — snart är all min tid ute!"
Han bemlade sig åter och fortfor i sina tankar i del han fastade blicken på det
framför honom liggande partituret: ”nå — må göra! jag visste ju alt det så skulle
ske, när budet kom för andra gången, just då jag steg i vagnen for alt för sista
gången fara till Prag! För sista gången? jag skall aldrig mera återse mitt kära Boh-
meu! men mina Pragnrc skola ha mig i vanligt minne, när de höra delta mitt sista
0 •
verk. Himlen vare tack, som skänkte mig krafter till alt fullända det! hvad som
ännu felas i instrumentationen, har jag noterat för Siissmayr, och han behöfver endast
nedskrifva det.” — Mozarts samtal med sig sjelf aibröts här genom hans makas
inträdande. s
”Kära Wolfgang, jag ber dig", sade hon med vänlig förebråelse — ”vill du inte
sluta med arbetet för i dag?”
"Lugna dig Conslanze", svarade ban vänligt — "milt arbete är slutadl."
— Verkligen? får jag tro del?
— Lita derpå.
”Ah, det gläder mig”, utbrast Gonstanza lifligt. "Jag tillåter aldrig alt du skrift
ver något Requiem mera.
Hvilken ångest har jag inte utstått under hela denua tiij^
K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
