Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jamin är i säng och spel lika älskvärd som artistisk, och hr Lundbergh ger Simeon
med en styrka och passion, som verkligen är öfverraskande. Hans sång såväl som
aktion och maskering gilva en lyckad bild af en ångerfulle brottslige.
Styckets uppsättning är på en gång sann och rik samt bidrager ej litet till det
helas verkan.
W. B.
Beethoven ech Mad. (atalani.
Ludvig van Beethoven lefde, fastän född i Bonn år 1772, likväl helst i Wien,
hvars angenäma och förtroliga familjclif fängslade honom så, att han afslog en högst
fördelaktig kallelse till England, blott för alt ej ined sina båda bröder lemna Wiens
gäslvänliga murar. Men krigets stormar tryckte konsterna med sådan tyngd, all den
store Beethoven snart insåg fördelen af alt erhålla en plats, som förskaffade honom
en saker inkomst. Ett svärmodigt lynne, framkalladt af en försvunnen illusion, ökade
hans olyckliga ställning, och han samtyckte med nöje, då konungen af Westphalen,
Jérorne Bonaparle, år 1809 erbjöd honom kapellmästareplatsen vid sitt hof. Således skulle
den tyske konstnären nödgas lemna sitt älskade Wien för del dagliga brödets skull.
Till Wiens ära gick det annorlunda. Tre ädelt sinnade adelsmän, furstarne Lobkowilz,
Kinskv och Kardinalen Erkeherlig Budolf, försäkrade honom om en ärlig inkomst af
2,000 floriner, och Beethoven blef qvar i Wien Kanske hade man nu först, då man
varit i fara att lörlora konstnären, lärt uppskatta hans värde, eller sökte man utplana
sin torra försummelse, ined ett ord, man öfverliopade Beethoven med artigheter, som
likväl förfelade sin åsyftade verkan på hans enkla, redliga sinne.
Men vi återgå till bufvudsaken. Beethoven var således vunnen för Wien, men
till följd af hans öppna och okonstlade karakter fortlör han alt hala alt aiTeklalion,
allt koketteri, hvaruti de i Wien da för liden högst tirade italienska sångarne och
såu-gerskorna hade sin styrka. Y’irf sädane tillfällen, serdcles då publiken blef lidande
genom egensinnet och nyckfullheten hos dessa dagens afgudar, var hans förkärlek för
epigrammatisk ironi alltid tillhands med en passande satir.
En dag inbjöds den berömda uiad. Catalani*) till ett bland Wiens förnämsta
furstehus, lör all genom sin konst hänföra den församlade kretsen af hufvudsladens mest
ansedda familjer. Sångerskan lofvade komma, erhöll pä förhand en präktig present, och
den förnäma veriden väntade på den utsatta altonen den ullofvude njutningen.
Beet-hovec». som var vän i huset, bade med vanlig beredvillighet lofvat ackompagnera
sångerskan på pianot, och de närvarandes förväntan var sålunda spänd på del högsta.
• •
Audlligen anlände den förgudade sångerskan och visade sig ytterst älksvärd och
förbindlig; men dä det kom lill föredraget af arian, ursäktade bon sig med att hon
för tillfället icke var disponerad att sjunga. Man föreställer sig lätt värdens
förlägenhet, och sällskapets oangenäma öfverraskning; men Beethoven salle sig utan vidare
till pianot, och började med ett ironiskt leende berätta följande.
*) Signera Cntalnni var (ödd i Sinignglia år 1782.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
