Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
”Medan vi afvakta signorans disposition, ber jag alt tillåtas berätta en anekdot,
ur den berömde CafTarellis *) lefnad. Ingen sångare i verlden bar ölvcrlräffat honom
i strupens böjiighel och precisionen i de mest vågade koloraturer. Han Öfverhopades
med skatter, men med lians rikedom växte också hans fåfänga, hans öfvermod och
nyckfullhet nästan till vansinne. Caffarelli kommer till Rom, och bjudes till Kardinal
Albani tillika med stadens förnämsta herrar och dumer, ty CaOarelli hade lofval
sjunga."
Då Beethoven hade hunnit hit i sin berättelse, riktades alla blickar på den
ironiserade italienskan, som lörtörnad bet sig i läppen, men Beethoven lorlfor all berätta,
efter utseendet, utan afsigt:
"Kouserltimman är inne, men Caffarelli kommer icke. Kardinalen skickar till
honom, man finner honom i nattrock och lolllor.
"Huru? Hans Eminens, Roms första familjer vänta er ju?" sade budet förvånadt.
”0 che (/isgråsia/" svarade virtuosen’vårdslöst. "Jag har glömt det. Säg Hans
Eminens att han får ursäkta mig, jag skall sjunga en annan gäng. Jag är inte
disponerad, och innan jag hinner göra min loilett, skulle aftonen vara förbi. Som sagdt
är, en annan gäng!” 1
De församlade Eminenserna råkade i ej ringa allarm öfver detta svar. Albani
log genast sina mått och steg. En vagn förespändes, och hofmästaren, åtföljd af lyra
handfasta ridknektar, log plats deri. :
"Min herre”, började hofmästaren, då de anländt till Caffurelli, "ni följer mig till
Kardinalen som ni gar och slår."
Caffarelli gjorde invändningar. De handfasta följeslagarne gjorde en viss lätt
rörelse och hofmästaren upprepade kallt sin befallning, Den lörblufTade sångaren steg i
vagnen och ankom till palatset. I nattrock och tofflor inträder han i den lysande
salen, åtföljd af sitt besvärliga sällskap. Han försöker ursäkta sig genom åtbörder och
afbrutna ord; ingen svarar eller gör en rörelse. De förfärliga ledsagarne göra ven-
• •
ster om; Caffarelli måste följa med ocli kommer upp i orkestern. Afven här
lullkoin-Jig tystnad. Han finner blott sin pulpet rned den uppslagna arian, men icke en gang.
cn stol, myckel mindre en hedersplats, på hvilken han eljest brukat con g ras i a
kasta sig.
Så snart han kommit till pulpeten, börjar orkestern, och till hans förskräckelse,
just ritornellen till hans aria. Han måste sjunga, och i förtreten sjunger han
verkligen oöfverträffiigt. Man applåderar högt, man ropar: "Bravo, Caflarelli! "Nu blir allt
åler lyst, de fem fruktansvärda figurerna slå der igen och föra honom ut i förmaket.
Här räcker honom hofmästaren en präktig dosa fylld med zechiner och säger: "mottag
härmed af Hans Eminens denna belöning for cr skicklighet.”
Och nu infaller den handfasta (jvarlellen: "mottag härmed af Hans Eminens denna
belöning för er oskicklighet!” och dermed tilldelade hvar och cn honom några duktiga
slag med sin piska.”
*) Sångaren CaJfarelH (egentligen Gartanu Mujoruno) vnr en futtig bondeson, köpte 1700 ett
her-tigdöme, hvoraf han erhöll titeln : Dum di ,S un tu Doralu, ocli hvarlill medlen eudast vunnits
genom hans konst. Du han dog i Neapel år 1783, uppskattade man det åt hans brorson
efter-lemnade nrfvet till 12,000 dukater i årlig inkomst. Fä det’hus, som han lät bygg» åt sig, stod
pä hans befallning: Amphion 7’hebas, Ego dotnum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
