Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 37.
1857.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
5:e Årgången.
Stockholm.
12 Oktober.
Gluck i Paris.
Efter Lyser.
(Forts fr. N:is 35 & 36.) ’
”Och dessutom”, ■*— sade den unge Arnaut, som med sin vän hade närmat sig —
”tror.nj, min tyska herre, alt den firade Piecini skulle nedlåta sig till en täflan med
• • •
chevaliern, utan vissheten all ha en värdig medtäfiare att göra med?”
• •
Den tilltalade liäpnade något vid dessa temligen häftigt flltalade ord och mumlade
med en skef sidoblick: ”Gubevars! så förmäten 8i*’jag visst inte! jag hyiter all akt-
• • ä • • *
ning för herr Gluck, fastän jag visst icke har orsak alt prisa hans vänlighet mot mig!
men, detta bevisar ingalunda att just han är den värdigaste. — Ah, vi ega helt andra
m^n, såsom den lärde herr Forkel klarligen har bevisat, och säkert är att herr Gluck,
hvad kyrkstilen beträffar —"
”Men, min Gud i” — afbröt honom den unge proven^alen, —”här är ju inte fråga
om kyrkstilen, utan om den stora operastilen! Fordra då edra tyska musiklärde, att
Armide skall sjunga nunnhymner, eller de vilda Taurierna motetter i Paleslrinas
slil?v
”Nej bevars!” — svarade den skelande, — ”men, enligt den lärde herr Forkels
ovederläggliga bevis, har chevalicr Gluck ingeu kännedom om såijgcn”.
Alla närvarande, med undantag af mannen i hörnet, utropade här med förvåning
och förtrytelse: ”sången? skulle Gluck inte förstå sig på sång?”
”Icke del minsta”, — fortfor den skelande, — ”icke del minsta förstår han af
sångens konst, ty han förmår icke att regelrätt och efter häfdvunnet sätt genomföra
ø •
en melodi; hans såkailade sång är ingenting annat än en skrufvad deklamation”.
Den unge proven^alen sprang opp, hans milda vänlighet hade förvandlats till ädel
harm: ”min herre”, — sade ban med eftertryck, — ”ni är icke värd att tillhöra
• tvska nationen, om ni -har allvar med hvad ni sade om er store landsman. Alt Gluck
m *
är en storhet af första ordningen, derom äro vi ense i Paris; hans motståndare tvista
endast om huruvida förtjenslens öfvervigt är på hans eller på Piccinis sida. Vi erkänna
alla alt det var Gluck, som lärde oss alt med lika undvikande af pedantiskt regeltvång
som af flyktigt klangverk, återgifva känslorna och passionerna med deras sanna ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
