Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trogna uttryck, och med detsamma ernå det enda sanna mål, som bör föresväfva den
dramatiske komponisten!”
"Ert namn, min unge vän?” hördes plötsligen en klangfull slämftia bakom talaren.
Alla sågo sig om; mannen ur hörnet slod framför dem; dej. fulla belysningen föll på
hans ansigtsdrag. • *
”Af:r Gluck!’} utbrusto alla öfverraskade. *
^Jag sjelf”, sade Gluck leende och upprepade sin fråga till ynglingen. Darrande
af glädje bugade sig denne for mästaren och svarade:
^Mill namn är Etieiine Méhuf, och jag är musikei4”.
”Det märkte jag”, — svarade Gluck, — "ni gör mig ett nöje om ni besöker mig,
här är min adress”. Han räckte den till honom och vände sig sedan till den skelande^
som, ömsom bleknade och rodnande, ej vågade se opp*. TV a g ra ögonblick roade sig
Gluck åfc syndarens förlägenhet; derpå yttrade han med en blandning af humör och
föraktt "Min bästa herr Ehas Hegrin! det fläder mig all så q-förmodadt se er i Paris,
för all ännu en gång rätt al hjertat kunna säga er hvad lör en jemmerlig stackare
ni är! jag förstår således’ hvarken musik eller sång, oaktadt* ni i Wien i bela år
sprang i milt hus tor alt erhålla undervisning af mig.och !å edra arbeten korrigerade,
• é
och fastän ni utan betänkande mollog både hvad jag gaf er af egna inedel och för*
skaffade er genom gynnare? Visserligen behagade det icke ert höga sjelfförtroende,
då jag öppet sade er: (fci förmår blott beherrska den döda iormefi, men icke andan!
du vill til|Lvingn dig hvad som aldrig låter tviijga sig, icke för koi^stens, ulan för din
timliga fördels skull, och bättre gjorde du uti att bli en ärlig skräddare eller skoma-
kare, än en dålig musikant. Jag vet nog, del knude ni aldrig förlåta mig, och der-
0 1
före gick ni åstad som en judas och lörrådde mig åt er Kaiphas i Göttingen. Jag
förlåter er, ty del gör mig ondt om er! gå hän med Irid och bättra er om ni kan;
men jag tror inte myckel derpå, ty den som kan smäda sin konst, emedan den cj vill
lämpa sig efter hans laga afsigler, den förblir oförbätterlig i all sin tid. Gud vare med
er, mina herrar!”
; .«
Härmed aflägsnade sig Gluck i det hai» ännu en gång vänligt nickade åt den
unge Méhul.
• I
Hos den unga drottningen Marie Antoinette firades en glad fest. Grefven af
Arlois, Pariser-damernas älskling, hade från sitt jnglslolt återkommit till Versailles
och på morgonen, i sällskap med sin broder, grefven al Provence, infunnit sig
för alt uppvakta sin älskvärda svägerska.
Drottningen mottog med vänlighet den Icfnadsglade ynglingen, som genast frågade
p
efter dagens nyheter i Paris, huru många baler man dansat, huru många intriger man
genomfört honom förutan, hvilken opera man mest guterade, och hvad som var de
i *
goda Parisarnes nyaste tvisteämne?
s
”Ni frågar myckel på en gång”, — svarade drottningen leende, — ”j a g besvarar
det sista, emedan vi alla lifligt intressera oss för dess föremal. Det sednasle Ivisle-
• •
ämnet är läflingcn mellan Gluck och Piccini. Bada komponera en och samma libretto,
utgången skall afgöra hvilken af båda lörmår mest, och derom tvista Parisarne”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
