Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förträfflig,
afbrvlande hans ordström, ”jag medger
men jag hoppas ock, atl ni gör cr för-
t
Chevalier Gluek och jag, äro fullkom-
Sedan Piccini slutat, applåderades han rikligen, och Noverre underlåt icke alt med
en vigtig min utveckla, huruledes den nu hörda musiken innehöll denna lifvande rytm,
som allena vore i stånd till att förtrolla dansörens fot och gifva piruetterna själ och
uttrvck.
é
"Godt, herr Noverre”, sade konungen,
gerna att herr Piccinis musik är
trogen med chevalier Glucks musik”.
”Sire", svarade Noverre läspande — ”vi
ligt ense.’’ Detta ord åtföljdes af en djup suck, som skulle antyda att det icke var
så alldeles helt med den prisade enigheten; men konungen gaf icke akt derpå, och
föralskedade kort derefter konstnärerna för denna gång.
Sedan Gluck och Piccini i Gour des statues tagit afsked af hvarandra, sade den
förre skämtsamt till Noverre:
"Glöm inte, herr chevalier, hvad kungen anbefallde er. Om ni för öfrigl har
klagat på mig hos Hans Majestät lör det jag, mot er vilja gjorde en liten dans med
er, så säger jag er rent ut att ni inte behöfver blygas derfor, ty om jag än icke är
så stor dansmästare som ni, så är jag dock så väl som ni sjelf riddare afd. Hel.
Andesorden, i hvilken egenskap jag rekommenderar mig hos er till det bästa.”
Dermed steg han i vagnen och for åt staden.
Piccini log. (Forts.)
Noverre såg barmfullt efter honom.
Pressen.
Sonat för unga Pianospelare, komponerad af Au g. \V estman.
Stockholm, Hirsch.
Efter allt utseende hafva vi här en dehulant, hvarlill vi sluta, ej af verkets
opus-lal — ty ett sådant finnes icke — men väl af del nvlra väsende, den friska ton, som
pläga utmärka en maiden-speech i hvad väg som helst, framför de framskridnare
opustalen, hvilka ej sällan bära spår efter handen, sedan den uttröttade anden förlorat
lusten alt längre göra tjenst.
Förf. liar till ämne för sin debut vall komponerandet af en sonat, hvilket ej är
lätt, och derlill en lätt, hvilket isynnerhet är rätt svårt. Sonaten i allmänhet förut-
9 * W
sätter hvad man kallar arbetad stil, förmågan atl dana rytmiskt prakt ikabla
genomlörings-moliver, jemte den att också verkligen genomföra dem, konsten att frambringa en på
en gång nätt och konstrik faktur — fiir alt ej tala om den melodiska uppfinningen ;
den lätta sonaten erfordrar dessutom kousten att utveckla alltsammans inom en knapp
ram, som utesluter alla svårare lägen och applikalurcr, alla för örat svårfallligare
kombinationer, m. m. Hr YV. har väl ännu ej uppfyllt alla dessa fordringar, men dock
flera än våra yngre komponister i allmänhet mäkla eller finna för godt alt motsvara;
han eger ganska behaglig melodi, saknar ej smak och visar en redan lemligen
framskriden öfning i formbehandlingen. Till föresyn tycks han företrädesvis hafva vall
Mozarts skrifsätl, och detta val torde han nu och framgent hafva att tacka för myckel
godt. Berömvärd är ofta basens behandling, som, med undvikande al envisa stocktoner
och torna ackompagnementsformler, merendels efterslräfvar en mera sjelfsländig hållning;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
