Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med stor ifver gick han till klaveciuen, undersökte låset med en allvarsam
kännaremin ocb försökte flera nycklar och dyrkar utan framgång, — missnöjd skakade han
på hufvudet och sökte efter andra verktyg; andtligen påträffade han det rätta, låset
knackade, sprang opp, och med en segervinnaremin utropade den hederlige konungen:
”Ser ni? nu är det oppe! nu kan ni spela, madame”.
Men timman var redan förbi, och drottningen hade förlorat lusten alt spela.
Gluck afvaktade ett tecken att få aflägsna sig; då bad honom prinsessan Elisabeth att
ge sällskapet något nytt ur hans iphigenic till bästa; och den 65-årige mästaren, som
var fästad vid den älskvärda kejsardottren med en tillgifvenhet, som endast sällan
återfinnes lika varm, salte sig till instrumentet och började Orestes’ vansinnighelsscen.
Alla lyssnade stilla och uppmärksamt, isynnerhet Ludvig XVf, som efter styckets
slut gick fram till Gluck och i hastigt afbrutna satser talade sålunda: ”förträffligt,
chevalier, alldeles förträffligt — jag är helt hänförd — jag vill att er opera skall
gifvas först — med all sorgfällighet, med all prakt — alldeles så som ni vill ha del!
och jag hoppas att er framgång skall bli den bästa”.
Chevalier Novcrre och Signor Piccini anmäldes och moltogos.
Båda inträdde. Noverre såg något flat ut då han blef varse Gluck och syntes
betydiigen besvärad af hans närvaro, ehuru lians högmod och fåfänga snart läto honom
dölja delta. Piccini visade sig ledig och obesvärad, och när konungen förde honom
till Gluck, helsade han på denne med (in värdighet; Gluck besvarade hans
hels-ning likaså.
”Hvad nytt, mina herrar?” — frågade drottningen, ocb Noverre svarade med en
högtidlig uppsyn: ”Ers majestät täcktes tillåta Signor Piccini alt föredraga ett af
hans nyaste nummer ur operan Iphigenie på Tauris”.
”Bra! alltför gerna!” — inföll drottningen och frågade Piccini med ett
förbindligt leende: ”hvilket nummer ämnar ni låta oss höra, herr kapellmästare?
Piccini svarade med en bugning: "Chevalier Noverre önskar alt ers majestät
behagade tillåta mig alt föredraga Skylhernas ballet, N:o 1.”
Grelven af Arlois slog till ett skallande skratt, och de öfriga höga personerna
(undantagande konungen, som såg ännu förlägnare ut än Piccini och Noverre) hade
möda alt tygla sin skrattlust.
"Jag tillåter det med nöje”, svarade drottningen.
Piccini satte sig till klaveciuen och började sin skythballet, hvartill grefven af
Provence och Noverre nickade takten ; de andra medgåfvo alt Picciuis dans var
ojemfor-ligeu mera behaglig, melodisk och dansbar än Glucks. Arlois menade emellertid,
hvjskande till konungen, att dansen, för sig sjelf betraktad, visserligen var förträfflig,
men onekligen passade mera för publiken pä operamaskeraderna, än för de vilda
Taurierna.
Ludvig svarade intet, utan blickade något förstämd nedåt; Gluck stod försänkt i
allvarsam uppmärksamhet; lians drag uttalade erkännande, och endast någon gång
spelade ett lätt ironiskt drag kring lians mun. när Piccini drillade alltför kokett och
den hederlige Noverre endast med möda tycktes alhälla sina föller från att försöka
sig i hvarjehanda siratliga pas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
