Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraftfullt menniskolif! — Dock, vare det så, jag 6nner mig deri, då jag ej kan ändra
del! och jag skall Bnna mig, ehvad dessa Parisare prisa mill verk eller låta del falla.11
Timman lil1 repetitionen var inne. Gluck afbröt samtalet och begaf sig i sin Unge
väns sällskap till den kungliga musikaliska akademiens salar.
•I
..•I
w
Under tiden gick Nicolo Piceini förstämd fram och tillbaka i sitt rum, stundom
kastande en misslynt blick på sitt partitur, som låg uppslaget på arbetsbordet. Några
gånger ilade han dit, liksom han i hast erhållit en lycklig tanke, den han ville inlägga
i sitt verk ; men hvarje gång nedlade han pennan, skakade på bufvudet nedslagen och
började åter sin afbrutna vandring.
Då klappade det på dörren — ’Piccini gaf icke akt derpå. Ännn en gång ocb
ännu en hördes en klappning.
Piccini märkte del ej. ’
Nu öppnades dörren och Elias Hegrin inträdde — Piccini såg hastigt opp då han
varseblef honom och frågade misslynt i 1 ■
t « •
”Hvad vill ni? hvad har ni åter for påfund?"
Och med sitt egna trumpna leende svarade Elias:
”Jag är hilsänd af chevalier Noverre ; han sade mig alt signor Piccini önskade
tala med mig.”
Piccini leg några ögonblick liksom oense med sig sjelf; derpå svarade han
suckande: ”det är sant, jag har efterskickat er.”
— Och hvarmed kan jag Ijeua min ärade gynnare?
"Med sanning", svarade Piccini, skarpt fixerande honom. ”Tillstå öppet, Elias
Hegrin, att ni ljög då ni berättade mig alt Gluck upphetsade alla sina vänner och
bekanta till att bilda parti emot mig.”
Elias Hegrin skiftade lärg, men sansade sig snart och svarade: ”Jag talade
sanning.” •*
— Ni ljuger, Elias! och ljög äfven då ni sade mig alt ni hade läst Glucks
partitur, och att hans arbete knappt nådde medelmåttan!
— Jag ljög icke, signor Piccini, och mitt yttrande öfver chevaficr Glucks opera
kan jag endast upprepa.
— Verkligen? då måste jag säga er alt del är slätt beställdt med ert omdöme i
konstfrågor ; ty nu, sedan jag hört fem repetitioner, måste jag förklara inför hela verl-
den: alt Glucks Iphigeuie är den mest storartade bland alla de operor jag känner, och
att jag i dess skapare har funnit min mästare.
a
Elias trodde ej sina öron. "Men, signor Piccini” — stammade han.
”Tig!” inföll Piccini uppbragt — "hvarför ljög ni? hvarföre sökte ni svärta den
store mästaren och draga hans verk och hans karakter ned i stoftet der ni sjelf
krälar? jag har aldrig kunnat fatta förtroende till er, oaktadt Noverres förord; ty dél
är mig icke obekant att Noverre hatar Gluck, emedan han icke hyllat hans löjliga
fåfänga ; dock hade jag icke hållit er för så nedrig som ni nu står för mina ögon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
