Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• •
.i ; * i;
”Kom in, kom in, basla vän!" utropade Gluck gladlynt, i del han gick eniol den
inträdande. "Ni är välkommen, oeh jag hade redan tidigare väntat er.”
vJag vågade icke störa er förr”, svarade Méhnl, "men i dag —"
— Nåväl, i dag —?
— Drifvcr oron mig till er.
n
— Oron? och bvaröfver då?
— I morgon uppföres er opera för forsla gången, och ni har så många
motståndare! ack, om verkets framgång ej skulle motsvara dess värde!
— Nå, då händer något mycket hvardagligt.
Och det kan ni säga så lugnt?
llvarför inte? — ämnar ni egna er åt den dramatiska kompositionen?
• é • ’• ^ i ^ lir,
— Jag önskar del af allt mitt lijerta och skalle känna mig högst olycklig, om
jag funne mina krafter otillräckliga dertil!.’
— Pröfva dem, min unga vän- raskt till veÄet och besinna er icke för länge!
fullända med allvarlig öfverläggning livad ni uppfattat i ett inspireradt ögonblick! då
skall det snart visa sig livad ni förmår och hvad ni shall förmå. Och när jag rätt
betraktar dig, såsom du slår här framför mig, så tror jag mig ana att det icke skall
misslyckas dig. Men det beror pä all man icke kommer af rätta vägen! svårt är det
redan i sig sjelfl, och menniskornn och vejdden göra det ännu svårare. Mången gick
under, af hvilken man kunnat hoppas något bättre.”
— Men ni har segrat !
f * # % t j
— Hin, som man lar del! fullkomligt är ingenting på jorden! och fastän jag
i all min lefnad hvar ken varit en narr eller en skurk — utan fel var jag icke. Hvad
säger du, då jag erkänner för dig att jag ej förrän myckel sent fann det rätta, det högsta?
när-jag lörsiitter mig tillbaka i de iördna tiderna, så blir jag rätt eftertänksam till
sin1-lies. Musiken var redan frän barndomen milt allt; som gosse, i mitt hemland, det
skona BHlimen, förnam jag dess stämma, likasom Guds röst, från »III som omgaf
mig. For ynglingen blef den bestämdare, tydligare ; kärleken gaf sin glans, sin
värma — och det vardt ljus! då trodde jag att ingenting var sä högt, så gudomligt,
att ej menniskan i sin jordiska ringhet ku fule b*tvingadel. Men alltför snart lär mannen
att inse det omöjliga. Örnen svingar sig opp mol solen, men när den aldrig! och
huru mycket förenar sig icke för alt förlama själens vingar! denna misströstan, denna
Iska ärelystnad, denna sårade få Tanga och mango andra fantomer, som nedtynga dig
och draga dig tillbaka ned i stoftet, sä ofta du söker all flyga med örnen! sålunda
förvandlas gossen, ynglingen, mannen till — göbbe. Honom lemnar dårskapen
kanhända i ro, och han erkänner livad rätt är sunt vill gerna skapa det skönaste. Men
med dårskapen flydde äfven ungdomen med sin eld, sin kraft, och i lyckligaste fäll
återstår honom liäulörelseii, längtan och — grafven.
"0 nej, nej! utbrast Méliul lifligt, "dig återstod mera!”
"Tror du?” frågade Gluck och tillade efter cn stunds lystnad: ”nå — du har väl
rätt, mig beskärdes kanske en buttre lott; ty sedan jag lösslilit mig från det
falska, del bvardagliga, vaknade bos mig en skön dröm Irån del ljusa, glada Hellas!
men tro mig: att jag läglhöll honom och gaf honom form — det var milt sista värf!
och det är sorgligt alt en sådan blomma ej Iramspirar förrän vid slutet at ett liclt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
