Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
’ ~ ■ — ■
stämda (ill alt uppställas på höga kolonner. Sålunda finner en extrafin musikälskare
— en af dem hvars själ icke sitter annorstädes än i örat — en aria för hård, en
passage för öfverlastad eller för litet förberedd; att denna aria, denna passage i den
handlande personens situation just erfordrade del starkaste uttryck, den skarpaste
kontrast — det begripa de ej. En harmonist har till och med uppspårat en genial
vårdslöshet eller en oförberedd förhållning, och lamenterar nu öfver lorsvndandcn mot
har-inoniens mysterier. I ögonblicket är ett oräkneligt antal ordmakare färdiga att
instämma, och att lordöma musiken såsom barbarisk, vild och Öfverspänd.”
Härvid bör man erinra’ sig att denna skrift härrör från Glucks vistande
i Wien på 1760-talet och således tillhör tiden före hans Pariser-period, som rikligen
ersatte hans motgångar i Wien. Glucks klagan gäller sålunda endast
Wiener-publi-ken och Wiener-krilikcn — isynnerhet den enskilda.
Angående Mozarls mission och bans efterföljare yttrar OvlibichefP (med serskildt
afseendc på Beelhoven, såsom det synes) följande uli sitt nya arbete: Beethoven, ses
cr it i q urs et ses giossateurs:
1 I
Mellan de olika nationella skolorna (tyska, franska, italienska), bvilka genom det
historiska framskridandet mer eller mindre närmat sig hvarandra, voro redan fore
Mnzarl åtskilliga beröringspunkter märkbara. Lti honom förenades och sammansmälle
de. Detta var ett sublimt moment uti bisloricu, ell fenonem, soui ej skulle sakna sina
verkningar, men icke kunde förnyas. De nationella skillnaderna fort foro allljerant i
bredd med de af Mozart framkallade verkningarne, och fullföljde ålskiljda sina
resultater efter hans bortgång. Dock kunde dc ej undgå den allmänna ombildning, som i
musiken bade inträdt. Om de än för ett ögooblick hade försvunnit såsom enskilda
strömmar uli dc Mozartska verkens stora cenlralsjö, så fortsatte de dock å andra
sidan sill lopp i de fordna riktningarne, fastan uuder andra former, emedan de uti del
haf de genomvandrat vunnit utveckling och förstoring. Men ingen hade förändrat sin
princip eller helt och hållet förlorat sin tendens. Dc borde del eller icke, ty denua
musikens redan så gamla delning i tre systemer, hvilka lika mycket i sina principer,
som i sina praktiska uppenbarelser afvika från hvarandra, synes mig ingalunda vara
någon blott tillfällig historisk omständighet. Jag tror mig i menskliga naturen finna
grunden dertill. Måste icke konsten nödvändigtvis dela sig så, för att motsvara själens
olika fakulteler? måste ej den franska dramatiska musiken motsvara pustandet, den
italienska operan, hiinsfan, och den tyska instrument a Imusiken fantasien ?
Hvad återstod nu för de franska, tyska och italienska komponister, som kommo
eller Mozart? all öfverlräffa honom i stilens totalitet och fullhet, var icke möjligt, ty
till sådanc ting som hos sig innesluta allt, kan man ingenting tillägga. Man måste
fastmer dela detta kollektiva väsen, som i århundraden blott en gång blifvit forenadt, och
dä blcf fortskridandet ej blott möjligt, utan säkert. Komponisterna bade ingenting vi-
m
dare alt göra än att sinsemellan dela den gemensamma fond, som Mozart efterlemnat
dem. I det en hvar lillcgnade sig det som lämpade sig för honom och tillade sin
ser-sLiIda individuella del af talent och snille, kunde ock cn hvar i ett eller annat
hänseende gå ett steg längre än Mozart sjelf hade gått. Detta insågo fullkomligt de män,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
